vinden rör vid
sjö
yta krusas
tusenskimrandes
tusenflodsskimrandes
fjäll
dras samman
regnbågsfiskens vida
vingar
vattenvingar
kupas
bär drömöns
pärlblad
allt oftare beger hon sig till
äldreträden
de har myckenhet tillsammans att
dryfta
de unga
hemmavid
hon kan se deras ororsblickar
hur de söker hålla henne kvar
i ögonstöpt form
än skall jag ej lämna er och vad
är att lämna
låt oss säga ännu kan ni röra vid
min hand
äldreträden vilka hon allt oftare
beger sig till lindar ej orosblickar runt henne
låter henne vandra i unga ögon
sina saktade långsamma steg
hon ler – mina steg är saktade
saktade ty min vilja är att
inandas rörelsen ur sagt ande
äldreträden, de – hon och
äldreträden brukar sätta sig runt elden
blicka in
värma ögonen i möte med eldfolken
salamandrar – saliga mantror
mandariner är ett vackert folk ett
vackert språk en vacker frukt
ugglor brukar
hålla
nattens mantel med dem upptända
pärlljusen
vad är det de dryftar
träden kvinnan
vad är det de brukar
de brukar lyssna till frukterna
bärens sagovilja
brukar bruka jordbädden
så många träd har fällts av
långknivarnas eggelse
eggar
utan hörsel klöv de stammarna
byggde epåletter
de dämde forsarnas utlopp in i
vredgade käftar
vari de slängde
förkastade stammarnas skrudar
de byggde slutligen
uppförde ej rullstensåsar
de byggde rullhus timmerstockhus
såg de ej trädens runda stammar
kärleken till jordarna till
himlarna
visst var husen vackra
vackrast var ändock skeppen med
vita segel
spända
likt stolta vita bröst
sångsvanar följde dem
tärnor
och haven fröjdades i andning
detta brukade de dryfta
om spannen
vilka läckte
hur de kan bruka sina
helandeströmmar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar