mitt namn är jakaranda
färdats har jag
med
purpurfåglarnas hav
de fåglar
de vilka tänder gryningens
eldskål
med dem
har jag seglat
färdats till dina stränder
i purpurdalens höjder
lärdes jag studera markernas
linjer
de gav mig penslar
penslar av plymgräs
de gav mig
ark
ark av allvärldars blad
tillsade mig måla det markerna
uppenbarade
först såg jag släta
nakna jordar
aprikosfärgad mjuk sammetslen hud
så såg jag böljande kullar
huru skall jag eljest kunna
beskriva dessa
dess skönhet
jag såg himlar omfamna markerna
markerna omfamna himlarna
så vacker var deras rörelse att
skåda
med penslar av plymgräs lärdes
jag studera markernas linjer
färgerna blev de min själ svarade
an till
så var markerna runt mig täckta
av ark
jag såg markernas pussel
utan skarvar
utan skärvor
utan skärv
purpurfåglar rörde vid mina ögon
gav mig ark av vatten
penslar var ännu plymgräs
ja, regnen sköljde dem i förstone
de tillsade mig måla det markerna
uppenbarade
jag såg marker knottras
fyllda av pärlor
markerna vaknade ur sömn
med ens i och med det jag
uppmärksammade dessa pärlor
vidgades synen
markerna var i detta nu
gräs var blomster var örter var
ängder
var dalar var skogar
var
grönskande
växtriken
rörelsen, färgrörelsen blev allt
det min själ svarade an till
så var markerna runt mig täckta
av ark
tvenne lager
jag upplevde markernas växande
purpurfåglarna rörde vid mina
ögon
gav mig ark av luft
penslarna var ännu plymgräs
ja, snöfloden sköljde dem i förstone
de tillsade mig måla det markerna
inträdde
uppenbarade i rörelsen ur rörelsen
ur rörelsen steg allvärldars djur
allt det djur är
gräset följde djurens rörelse
jag målade allt det vilket sändes
till mig
så var markerna runt mig täckta
av ark
trenne lager
jag upplevde markernas strövanden
purpurfåglarna rörde mina ögon
vakna
i trenne var jag i sömn
mindes hur piskor ven runt trädet
mindes ordslag hån runt trädet
mindes röda knoppar pärlor vilka
trängde ut ur trädet
mindes jordens skälvning
de vilka stod närmast såg fliken
av himlarna bliva kvar
mindes hur markerna inneslöts i
mörka molnmassor
hur ljuset sipprade in genom
bergets väggar
hörde stenens hasande då stenen
vidgade synen
ingången utgången
därmed såg jag allt bli till liv
himlarna samt markerna var ett
jakarandan satte sig mjukt intill
lyfte handen in i solglöd
arken stiger in i vår inkrets
jakarandan antänder elden
arken
i flammor synes ljus samt värme
stiga in till liv
jakarandan rör vid elden manar
stilla
jag kom till din strand för att
förtälja dig månportens öppnande
hör palo santo träds sånger
vaggas in
i
bönerullars
skramlor
toner likt fåglar
lyfta skramlors
rullars
sånger
i det sångerna klingar ut in
öppnas jakaranda träds knoppar
in i röda eldblads purpurandning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar