skall vi
verkligen
tämja
skall vi verkligen tämja vinden
skall vi verkligen
tämja hästarna
kanske hästarna tämjer oss sunt
lev med detta
jag är människa
hästen är häst
det är de beteckningar vi givits
vi är
ur
samma rot
vi är rötterna
bladen
vi är
jag är människa
kom jag till denna plats för att
härska
eller kom jag för att se med hela
mitt vara
se
att
vi är
ur
samma rot
vi är rötterna
bladen
vi är
jag är människa
står invid äppelträdet
trädet släpper ett äpple in i min
hand
säger
ser du rosetten där andades
blomman
ser du skaftet
det länkade frukten till
ser du äpplets väg
kärna träd blad blom frukt
ser du ljusvarelser
ser du eldvarelser
ser du vattenfolken huru de
stiger inom sjunker stiger regnar
ser du
frukten
kart till mognad
trädet bär alla åldrar med sig
vem gör med det
människan
ser du skalet
ser du din hud
skalar du av skalet är din själ
är äpplets själ synliggjord
ser du kärnhuset
ser du hjärthuset
ser du andeljuset
ser du själsvärmen
så vackert omfamnar de varandra
vi är
ur
samma rot
vi är rötterna
bladen
vi är
hästen kommer fram till dig
se djupt in i hästens ögon
lyssna
upplev
djurens flockar har en vacker
ett vackert flätmönster
var övertygad i att djuren
allt förtäljer dig växandets liv
skall vi verkligen tämja
vinden
skall vi verkligen tämja hästarna
kanske tämja; till älskande möten
jag andas
vet ni icke varur hästfolken
stiger
dessa tämjer ej
dessa bär visdomspärlorna
de låter er tro att ni bemästrar
i verkligheten ber ni mästarna om
balans
och de visar hur allt är
mästare
i varandra
varande
skall vi verkligen
tämja
liv
eller
jag är människa
kom jag till denna plats för att
härska
eller kom jag för att se med hela
mitt vara
se
att
vi är
ur
samma rot
vi är rötterna
bladen
vi är
*
i trollhassel
sitter kolibris
orkidétoner
ur nektargömma
nektargömmor
bjudes fägringsdoft
säg mig
hur kom du till mig
så fjärran från ditt hem
kolibri skapar cirklar
regnbågscirklar i luften
hur kom jag till dig
hur kom du till mig
kanske rörde vi vid vinden exakt
i samma ögonblick
exakt i samma stund
jag hör haven ryta
stenarnas hovar dåna
drakar hölja
trädfolken i deras morgonstämma
de stora fåglarna flyga in
folken – människofolken samlas
jag hör dem tala tämja
en av männen med vitt yvigt hår
lyfter stämman
tämja; varför skall vi tämja
skall
vi
tämja
lyssna till haven
till stenarna
se drakarnas höljande vingar
trollhassel skrider
lugnt in
i kretsen
i trollhassel
sitter kolibris
orkidétoner
ur nektargömma
nektargömmor
bjudes fägringsdoft
säg mig
hur kom du till mig
så fjärran från ditt hem
kolibri skapar cirklar
regnbågscirklar i luften
hur kom jag till dig
hur kom du till mig
kanske rörde vi vid vinden exakt
i samma ögonblick
exakt i samma stund
trollhassel
lyfter blad
hör mannens ord stiga
ur hjärtfloden
han ser
det ni glömt
jag säger eder
det tämja ni talar
det önskar ni eder icke till er
själva
däri skulle ni komma att skälva
tala
tämja
i ordet av
orden av stämma
ja
stäm edra instrument
ej för att överrösta haven
ej för att binda hovarnas dans
stäm till enhet
i varseblivning
hör haven stillna
se stenar sparka av sig skor med
söm
se järnet åter sjunka in i
bergets ådror
hör natten
dagen
allt andas
smygande
steg
gång
*
såg ett dun falla
virvla
virvla
en hand med outsagda ord
kanske
så många ord
håller vi
hårt
inne
blåser lätt på dunet
dunet stiger
rör vid kinden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar