strid ej med den flod
vilken strider med
sig själv
*
så stod trädet åter upp
vi talar
trädet talar
bladen talar färgernas
ord språk
hon frågade
så talar träden färgernas språk
ord
språk
vem rör vid vinden
vari är färgerna
allt stillnade inom utom inom
allt
saligskimrande fyllde kropparna
innan dessa löstes upp
först skall vi stanna vid
krukorna
se så vackra händer krukmakaren
har
ja vi skulle nästan se dem vara
av lera av rotsbörd
se hans vackra hustru maka
förklädet kjolarnas långa vidd
håret i vinden
ögonen
händerna
ja vi skulle nästan se dem vara
av blad av
kviststjälksbörd
se huru de lyssnar in i kronornas
himlar
hör det vilket stiger upp
ur hennes bröst
hon ber växter örter
stenar lava
svampar sporer
allt om
färg
krukmakaremaka
färgmakerska
färgmakerskasmake
nå låt oss se vidare
krukorna är det
kan du uppleva livsfloden
hur livsfloden är inom
utom inom
du undrade
du ställde ej frågan
varför
jag sade utanför
utan den frågan kan jag ej säga
för
detta för vänder ordet vädrar
ordet till förutan
vilket är utan
du kan fråga varför skall jag
vara utan
du kan viska
utan dig är livet enkommet
enkommet är det i kroppens förvar
räcker ej ut till in i var för
vi närmar oss sakta det du såg
du söker lämna
mångfaldsförklarandet, du önskar tillåta bilderna stiga upp ur djupen och det
är gott, det är väl
tillitsfullt
de strömmar
de virvlar vilka är i livsflodens
utan för är påverkan
på verkan
på
verk
an
av alla de slag och krukan har en
fulländad form till ändamål
ända
mål
enda
mål
det är ju det vilket gör krukan
vacker
dessa virvlar, strömmar
söker/vill lösa upp strukturen utifrån
ut
ifrån
krukans urkälla
bildligt talat ligger detta
utanför de högas makt
du ställde ej frågan framför oss;
varför vi säger de högas makt och
varför den ligger utanför
de högas makt är hjärtats röst
gudomens ljus i dig
i dig i gudomens ljus
dig i gudomens ljus
du är i gudomens ljus
gudomens ljus är i dig
så virvlarna, strömmarna kan vi
säga angriper, fräter så länge du icke är i makten av ditt inre väsen
makten makterna rörelsens andar
i kärnan är begynnelsen är hela
trädets gång
i fröet är begynnelsen, hela
livets gång.
så virvlarna, strömmarna är också
gärningen där hjärtat ej leder handen med andra ord är det åter bilden av
tankens irrfärder, tankens bön till hjärtat.
hjärtat är den enda kraft vilken
egentligen kan benämnas makt
rörelsens andar
lev med rörelse
så var är vi nu komna
vi vandrar i natten
allt är en vind
är en susande vind andas lätt
bladverken andas fjärilslätta
vingar
brusmilda toner
vaggandes själar
vakar med sömnkroppar
ögonen vilar i blåskimrande
silver
färghaven vaggar drömmarnas
stränder
svagt höres stenar knacka
mjukrytm
gnista stiger in i ringens
flödesenergier
antänder gryningselden
skimrande daggens droppar
av skymning
av gryning svävar
i morgonängens ännu
slumrande
en droppe av dagg i varje öga
vaknar slumrande
på väg in i kroppar
träden sträcker armar fingrar
rör vid vinden
vinden rör vid blads färgskålar
i den stund gryningsljus stiger
in
varje stråle
en stråke
rör vid instrumentets längtan
regnbågshinnan skimrar i havens
spegel
färger framträder ur livens
andning
vingar
språk
allt rör vid vinden
vindar rör vid allt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar