är du
beredd
skall vi
stuva morötter
skall vi
koka en kräm
är såsen
soppan krämen tillräckligt redd
är
redningen sammetslen
är det
stormande
stillnat
är du
rädd
är du
berädd
är du
rädd
be
rädslan förtälja dig den väg
den –
rädslan – vandrat för att uppvääcka det du upplever
finns du
finns du
ej
vad är
att finnas
ett
oupplöst mysterium eller vad
vilken
väg vandrar du
att dö är
att somna in samt vakna
är du
beredd
eller är
du
rädd
glädje
ser ett
fjolårslöv
ser en
valpkull
valpar
snusar
då och då
rycker det i valparna
drömmoln
svävar över dem
bäddar in
valparna
moderlig
värme
höljer
drömmolnet
glädje
en valp
vaknar
sträcker
på sig så där yrvaket
fjolårslövet
sträcker på sig
så
där
yr
vaket
vinden
ler
så dansar
vinden
lövet
glädje
vattendroppens
gnistrande ljus
solstrålen
vilken rör ögat
molnet
vilket seglar lugnt
trots
vindarnas
hisnande andning
glädje
är
vackert
sker i
mötesregnen
vindar
viner
lyfter
blicken ser moln stilla fara
mörker
kan vara så mycket
ibland
förs vi in i mörkret
ser
vinterns vackra mörker upplysas av stjärnor
för att
vi skall se stjärnorna
de
uteblivna samtalen
de rena
sanna ansiktenas möten gör att vi ofta står förvirrade
gör att
vi ej tillåts bli
fria
invid
pilen
med de
långa fingrarna
vilka
följer vattnets strängar
varur
silvertoner
andas
satte sig
sagan
blickade
in i strömmen av tindertoner
såg sitt
ansikte öppnas
segla med
molnen
mitt
väsen är
är
i allt är
jag
sök mig
icke ty jag är
liv
sök ej
skriva om mina ord
ty i det
skriver ni om eder själva
så sade
sagan till tolkare av orden
förenkla
icke meningen av det skrivna av det sagda
ty varje
bokstav är ett frö
så tillåt
jordar
hennes
hud
andas
sagan är
mitt namn
fantasia
är mitt namn
barnen
känner mig
upplever
mig
ni alla
upplever mig djupt i edra bröst
ty barn
var ni
är ni
förblir
ni
fred
frid
stiger ut
den dag människan inser vad strid är
floden är
strid
den
dränker ej i det människan följer dess strömmar
inte står
ansikte mot ansikte med sprutande svärdsblickar och söker stoppa dess flöde
floden
säger
följ mig
se min
vandring
så följer
jag dig
striden
är att uppgiva sig samt se allhetens behov
är det
vilket benämns ovillkorlig kärlek
*
klädnaden är märklig
som vore den
ur ett
stycke
ändå
lapp vid lapp
sydda vid varandra med stygn
namnade
langetter; langett söm
ibland i steggången skymtar
underklädnadens
vita
fållsöm
vackra knypplade spetsar
flätade trådar
rundlar
rosor
blad
mellanklädnaden är den
som vore den
ur ett
stycke
ändå
lapp vid lapp
sydda vid varandra med stygn
namnade
den klädnaden är böljande är
vidsträckt är fylld med
barnet frågar; vad är den fylld
med
vad ser du mitt barn
barnet kvittrar;
trädet med gungan oj vad det
kittlar i magen, gräset, ängen med blommorna vi dansar
åkrar säden doftar vi mumsar korn
blåklint fyller ögon kornvallmo sjunger
jag ser vi åker hölass sitter i
hömoln hästen vajar hovarna sjunger
vi stannar i skogen flugsvampar
är vackra kantareller ler
vi lassar in hö
vi åker till kvarnen
vi blir alldeles
vita
pudrade ser geishor röra sig med
nätta steg risfälten de lustiga svamparna hattarna
djonken vaggar flod
i floden virvlar forsar vatten
stenar ler kvarnvingar snurrar
jag blir yr
sitter i körsbärslunden
körsbärsblommen är fjärilar
citronfjäril på mitt finger
glasvingar andas
ser en eld mitt i öknens
stjärnnatt
kameler idisslar
tälten böljar
dukarna lägges över nybakade bröd
i tälten doftar myrrah
bjällror vristbjällror
ljuder
natten är en stjärnvind öppnar ögons
ljus
heden doftar ljung doftar humlor
olivlunden doftar fikon vindruvor
åsnor
bär korgar
i floden seglar lotusblommor
kvinnornas slöjor böljar
rislyktor tändas i girlanger
lustiga sockertoppar
igloos så vackra kläder bär de
leende ögon rimfrostrosor
isbjörnen är isblåvit mjuk
bergen är höga
lamor bär ull
orangeklädda skrida de
kärlekshänder visar
vägen
allt
det
ser du
och ja jag ser
vi stannar här en stund mitt barn
hon bär
överklädnaden är en mantel
bärs ibland bärs inte
varför bärs den ibland och inte
mitt barn slut dina ögon
lyssna in vindens rörelser så vet
du
manteln är de stilla seglande
molnen
höljer värnar
stillar
ser du spännet vilket håller
manteln samlad
ja
det är månskäran
ja det är
det är vår hemlighet
barnet ler
kommen är hon
till sin syster
står vid höglandets kam klippkam
varför är det en kam
ja varför är det en kam mitt barn
hon har vackert hår
vindarna trasslar till det ibland
så är det
hon ser det vilket sägs är haven
vågor stiger sjunker
snuddar vid klippor
hon ser
jag ser också
hon ser vita
är det gäss vilka simmar i havet
hon ser vita det vilket sägs vara
skum
ser hur de drar sig åter
varför drar de
har de dragkamp
inte har de kamp
de vet vad kamp är
lyssna mitt barn
jag hör ditt hjärta
ditt hjärta talar
hon ser hur de drar sig åter
genom klippans sprickor
varför spricker klippan
vi får se mitt barn
vad ditt hjärta sjunger
hör de vida havsfåglarna sjunga
bli
sjunka in
bli
så vackra vingrörelser
hon ler
varför ler hon
du ler
hon ler i det hon ser skummet
breda ut sig i
klippans händer
ja mitt barn
klippornas händer
hur klipporna ser in i dessa
sjöar
vattenskålar bjuder varandras
dryckeskärl
dricker havens svar
hon ser klippor lätt sära
fingrar
de drar sig åter
genom klippornas sprickor
är det så
så är det
var är du mitt systerliga vara
jag ser henne i havet
ja mitt barn du ser
var är du mitt systerliga vara
låt oss betrakta smedjans eld
höra flammornas sånger stiga
låt oss stiga in i sångernas
vilda
fridslilja
andas ut drömmarnas svar
in i snäckornas gångar
låt oss väcka gonggongens
gryningsstämma
lyfta klangerna ur skålarna av
mässing
av kristall
låt oss mildra kylans frostade glas
se ögon tåras i glädjevördnads
fridsljus
höra sången stiga ur vår moders
bröst i månvindens vaggande händer
ur solvindens väckta ögon
låt oss se sömmarna i min klädnad
brista in i åter bördade bärande marker
varför skall sömmarna brista
du såg det vilket är
då vet du vad ditt hjärta säger
låt oss se
syster
syster
låt oss stiga in i sångernas
vilda
fridslilja
släppa bladen se tonerna
falla
falla
falla in i
människodalens ögon
oh syster
hör
pärlugglan röra vid
pärlhyacinternas droppar
snöugglan röra vid snödroppens
klockklang
kattugglan röra vid vårlökens
dröm
tornugglan släppa ut
björkarnas långa hår
låt oss förenas
med falkarna i nordan med hökarna
i sydan
låt de vidvingade mötas i vårt
bröst
vit är örnen
vit är kondoren
i oändlig
kärleks
kraft
här är jag mitt systerliga vara
oh så vacker hennes klädnad är
vatten vattenmoln
så är det
mitt
barn
ur klippornas läkta rev
framträder templet
vilket tempel
är det därför jag hör
silverklockor
lyssna mitt barn till ditt hjärta
ur klippornas läkta rev
framträder templet
ur sjödimmans pärlor
klarnade ur
tjockans
sega
lager
vågor sveper slår över klippor
strandgräsets vinande stämma
rodnar in i vindens händer
spetsar en krona
vilken krona
en krona ur pärlhav stiger
upp ur det vita svallet
med plymer slår havet spetsarna
varför slår havet
detta slå
är
du får se
havet slår med plymer
nu ser jag de stora plymerna
så är
det
plymer slår över spetsarna
skummande
fågelvingar
havet rinner vitt
brusande genom de smala skrevorna
kronbärare stiger synlig upp
renad själ stiger uppför
de hala
trappstegen
får jag stiga in i bilden
får jag ge stöd
ibland mitt barn gör vi dessa
vandringar
renad själ stiger uppför de hala
trappstegen
i visshet
tempel vidgar ögon
själen stiger in
i
svar
ur havet svarar en stämma
klippornas fridsfråga
blodiga klingor
gråt ej mitt barn
gråt
ej
kanske skall du gråta
tårar är vackra pärlor
det ser otäckt ut
låt oss vandra vidare i bilden
blodiga klingor lägges ned
löses in i klangregnen
en knall höres
i det striderna bryts
staven öppnar gongongens
vibrerande
havet breder ut vingarna
i den stillheten stämmer de upp
de glömda tonerna
sjögräs flätar flikbladfingrar
vassflöjtens milda ljuder
strandgräset
vaggar
barnets dröm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar