skär
säden spirar
spirade
skördades
maldes
knådades
gräddades
lades under duk
doften andas vidare
träd skänker
skänkte gren
kvist
silverblad föll in i
de bjuder in till fest
skär bröd
skivor delas ut
doften
lever
vidare
kunskap kan vi inhämta tills vi
blir överfyllda ballonger
suffléer – var och en vet vad som
sker då sufflén utsätts för drag
skriver årteg
ser i skrivandets stund åker med
säd
en inhägnad med gröda
samtidigt är det just ordet årteg
vilket jag ser
och det ordet får stå så ty det
talar ur sin sammansättning
ro iland skörden
ro iland skeppet menar båten
i det vi fyllt oss med kunskap
vaknar grodden
spirar grodden
viljan vaknar
kunskapen bär en livsvilja vilken
heter omsättas
smältas för att levas
i viljegärning
det sker i hjärtelden
ser du
vedeldsugnen
*
(skugga)
din skugga ser jag breda ut sig
en mantel smeker marken
smeker bergen
allt vidare
allt längre
med
en hand lägges ömt
höljande över
marken
berget
näri jag upplever
värmen
stiga upp
genpm fötterna
vet min själ att din skugga är
besjälad
i den stunden rör solen vid din
skugga
så skimrande vacker
är
du
marken
bergen är
solstenspudrade
citrinfält
skuggan löses upp
stiger i sjön
i den stunden är du ett med
sjöns djupa öga
jag sätter mig på bergshällens
solvarma hud
lutar mig till din stam
rötterna
ett ormhav
lyssnande till din stämma
giftgaddar har ormar
hängt i trädens kronfingrar
de tre sköljt gaddarna i
bergskällans åder
lanternor i natten
lyktor
skimrande
giftgaddar
tigertänder
nu av
kristall
spelar i vinden
amuletter andas svar
in i frågevindens panna
jag beundrar dina rötter
hur kan du växa
så näst in till utan jord
säg mig
fryser du ej
och hur skall jag kunna frysa
i din själs rörelse
jag sluter mina yttre ögon
ser tusensolar skimra enhet
genom vågor röda mjuka stiger
allt
är
vitt
sakta glider jag in i din hand
ditt ljus lever kvar
jag inväntar natten i din hand
inväntar hennes silverstämma
vi skall med silverne nål
med silverne tråd
sömma de söndrade stegen hela
det har hon lovat mig till natt
söm
och hon skall lära mig stegen
till lyrans strängar
jag är
den
i din famn
oh träd
vackra träd
förtälj mig skuggans väg
så tung är den börda vilken lagts
på dess axlar
så tung är bördan vilken lagts på
nattens axlar
mörkret
det är svårt se dem böjas så
svårt av dessa
ordsvallstyngder
du vet hur det är
i det ögon skyggar för hela sitt
väsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar