den djupa blicken
vilken ser in i det vilket är
den djupa blicken är djup
ty den andas kärlek
andas vilja
till
teg du
eller teg vinden
är din händer tegen
så frågar blicken
är dina händer åkertegen
eller lade du blad över munnen
jag steg in i världstillvaron
skrudade mig i människoboning
blå var min dröm
är min dröm
med smaragdfingrars ådror
jag drömde om möten
mötesregn
den drömmen har mattats
alltmer
kanske teg jag ty ytan var inte
det jag såg
det finns platser i livet
platser vilka är läkeplatser
platser vilka är
den djupa blicken
gården blickar ned
djupt in i ravinens bultande
hjärta
lyfter ur näste efter näste
syr silversuturer
snöfjällen lyfter av
pälsbrämade mantlar
fåren skrider i långa pärlband
gräs doftar i vind
hunden, den vackra hunden
är solögons leenden vakande
pälsen skimrar blodstensmantlad
obsidianmantlad
hunden lyfter huvudet kroppen är
spänd båge
hörseln är pilen i lystran
herden blåser i pipan
tysttonen når
fram
de har sett ett får nära ravinen
satte mig helt stilla, lyssnade
in i molnens sagor
så vackra upprepandesord
rytm
lyssnade in i spänd
glädjeförväntan
visste att sagan strålade i de
sista orden
visste att orden ej var de sista
ty sagan kom återlugnt seglande
molnen förtalte mig äppelrosens
blom
lindade dofter i mina barnahänder
så många kärnor planterades
jag var urbarnet i urförtroendet
jag är urbarnet i urförtroendet
suturerna är lagda nu
länge var de av annat slag
nu inväntar jag läkandevinden
jag sökte deras blick, bekräftelse heter det
visst
det var väl mest för att se att
min värld dög i deras
föräldrarögon
sökte spegla min kärlek i deras
ansikten
murar var de eller mer oförmåga
oförmögna
till slut skådade jag in i
ångestens avgrund
det borde inte ha varit jag
vilken skådade in i detta
de borde ha skådat det
ångesten var min upplevelse, min
värld dög inte
det blir så med
i barn då de ej ser svar till
sitt urförtroende
i tillit skänker jag dig mitt
förtroende
visst önskade jag önskar jag att
den där tysttonen
skall ljuda, svara mitt hjärta
satte mig
sätter mig allt oftare helt
stilla
lyssnade in i molnens sagor
jag täljde min egen blomsterpinne
av molnträds gåva
gården blickar ned
djupt in i ravinens bultande
hjärta
lyfter ur näste efter näste
syr silversuturer
snöfjällen lyfter av
pälsbrämade mantlar
det finns platser i livet
platser vilka är läkeplatser
platser vilka är
den djupa blicken
i de mattade solfjällen
av morgondimma höljda
slumrar pupill bak
slutna vingar
vidgad är dess ingång dess utgång
i detta är fjolårsgräsets dröm
vita fält
gräsvingar kisar yrvakna vid dess
fotbjällror
av daggdroppar
det mattade ögat bar en bönerulle
fram till alen till linden
runt bönerullen sammanhållande är
lindat
remsor av söndersliten
drömhud
sakta med medtagna fingrar
löses remsorna
det mattade ögat
hukar nära marken
rullar ut
bönen
arket är en duk
brickorna är många
av säregna
otydliga
tecken
bönen stiger ur hjärta
hjälp det mattade ögat
lägga brickorna
alen kallar tysthängen
linden kallar feberstilla in
vattenbäckens ådroro
susar
spindelmor är sol av tusenstrålar
knypplar spetsar läser brickor
sammanfogar
ber vördsamt bort
kärrhöken landar
på spindelmors axel
följer tonradernas urspråk
friat ur burspråk
ur kärret
lättar dimman
fallna grenar slår rot
kärret
är
trädgård av solguldsmossa
pupillfågel kisar
mellan vingpennors
silverstrimmade
uddar
än är porten sluten i kramp
så länge i tusen gånger
tusen gånger tolv upphöjt i
tretton
lodjurets skarpa blick
gyllenblick
den djupa blicken
följer nattens skeden
hjortron glimmar i myren
svart
panter
är bärare av
lanternastigar
i fjolårsgräsets dröm vita fält
lyfta de gryningsnyckel
det mattade ögat
hör porten låsas upp
pupillfågel breder ut vingar
lyfter dimrök ur eldar
solfjällen skimrar
gryningsdagg lyfter
gräsvingars
gröna
stråkar
blå var min dröm
är min dröm
med smaragdfingrars ådror
i fjärran doftar
äppelrosens blom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar