du är så stilla med händerna
kupade lagda över bröst
intet omger
i nattens djupa mörker
fingrar är sensorer
allt är i
du är så stilla
ditt ansikte talar
är allt mer talande
ditt ansikte är väsentligare
din röst stiger in i mig i
tystnaden
ditt ansikte uppenbarar var
ur djupet stiger din stämma
livsvägen talar alla steg
samt steg vilka ej vandrades
ditt ansikte är i allvar
i stillhet
vi möter varandra i
skulptural
renhet
i stilla
och jag räds icke detta stilla
ty det är att instiga i
allhetens
djupa grund
bilden av mig själv upplöses
konturer suddas ut
jag bara
är
*
kommet är allt ur träden
då
kommer träden ur
auraellips
*
halsstarriga
envetna
blodsprängda ansikten
ordknivar viner
det första det tänks är
”att sticka kniven i”
sätt det i vindens sårader
var stilla
se
vad
striden löd
ser du glöden
ser du tråden av tenn
ser du tenn smälta
bubbla
löda tenn
kan vara ett vackert hantverk
i täckta ordalag vingklippas
hjärtorden
hon sitter vid källan
i ett av grässtråns
precis där bladen omfamnar
stängeln
i bladvecket
ark seglar in ur risfält
ur sidenfält
skimrande
i kimono
med slingrande
ringlande
rosor
med drakar
med tranor
sitter en kvinna
med vita fingrar viker hon tranor
tranor synes lyfta i vinden
vinden blåser lätt på grässtrå
vaggar hennes tillsömn
ser du henne skulle du kunna se
en oval pärla
den gamle mannen täljer pärlor
till barnen
av lövskogsgåvor
han putsar pärlor mjuka blanka
kom låt oss trä smultron på strå
inte än gamlefar
tråden kan vi tvinna
är av spindelmorsgåva
halsband kan vi trä
här håller du
här håller jag
här håller vi
låt oss snurra med solen
valnötsträd skänkte
sanden skänkte
bergsåder skänkte
klockans pendel vaggar lugn
tolv klanger ljuder i dagens
spann
barnet trär pärlor på tvinnad
tråd
se gamlefar
så fin jag är
nu kan vi trä smultron på grässtrå
timotej
bara om det finns vilja
det är det
gräsängen susar
vidstigar doftar smultron
vad är det här
har du tappat en pärla
hon sitter vid källan
i ett av grässtråns
precis där bladen omfamnar
stängeln
i bladvecket
ser du henne skulle du kunna se
en oval pärla
det är en kokong
de böjer sig nära intill
viskar
bliv
i din puppas
silvermåne
väx i din skönhet
flyg vackra fjäril flyg
in i blomdoften
i den stund
du
är
redo
gamlefar
vi trär inte smultron på strå
kokongen kanske är
en smultronfjäril
så är det nog
vi låter smultronen
komma till oss
slut ögonen barnet mitt
upplev
doften
var stilla
i din hjärtgård
se
vad
grenar leder
dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar