den 12 september 2012

är icke livet

en enda stor symfoni

där varje ton andas harmoni samt disharmoni

”trots” disharmonin hör den samman med, i den stora vävens komposition.

en ton kan ej stanna länge ändå gör tonen detta

tonen hörs ej med den ”vanliga” hörseln

tonen svävar vidare oändligen

lever i vibrerande ackord av tysttoner

ohörbara hörbara

alla dessa toner är droppar i haven

dirigenten är du samt helheten

droppen är du samt helheten.

spindelmor blickade helt stilla in i ansiktsovalen. din panna är ännu än nu veckad. spindelmor fortsatte; ja vad är verkligt vad är verkligheten, vad är verkligen. är det verkligen verklig i verkligheten att du hör min röst att du hör min stämma eller slår du bort den. inte med stämgaffeln med gehör, slår bort stämman min med att det är din egentanke, din huvudbry.

brynet är ett gott redskap att slipa eggens skärpa.

spindelmor rörde lätt på ena benet som om hon ämnade byta ställning. hon förblev dock stilla exakt där hon var.

ditt golv är kallt.

det ligger helt visst direkt på betonggrunden.

säg mig

vågar du

skänka mig din handstege.

jag sträckte fram handen, spindelmor klättrade upp.

vart är du på väg undrade jag.

spindelmor såg in i ansiktsovalen;

vi är inte färdiga med vårt samtal låt oss sätta oss en stund

i en varmare vrå.

i köksfönstret där solen spinner guld är det skönt. där i det mjuka vita sidentyget så vi ser ut genom rutan.

jag började röra mig i riktning till köksfönstret. häpnade i det jag upptäckte mig redan sitta i det mjuka sidentyget med spindelmor leende mitt framför mig.

ja, vad är verklighet

är vi verkliga för de utanför rutan vilka blickar in

eller är vi verkliga innanför rutan vilka blickar ut

och förresten finns rutan.

spindelmor skrockade så där godmodigt.

kanske bäst vi knackar innan vi går igenom rutan, fönsterrutan.

spindelmor knackade

tonen vibrerade vida färder

jag

hela jag skakade

eller mer följde tonernas färd

vem var jag nu och vad

häpnade i det jag upptäckte mig med spindelmor sitta högt upp på ett berg

var vet jag ej.

det viktiga i detta är ej att du var

det är att du är.

släpp dina tankeskov. de skaver de gnager de äter ilar runt

pilar runt

skall vi öva skjuta pil

jag opponerade mig ej

började inse ord jag förirrat mig bort från

vilka spindelmor tydligtvis nynnade i upprepande rytm;

allt är möjligt

allt är möjligt.

jag bad pilbågemakaren göra oss bågar

bad pilmakaren göra oss trenne pilar var och en sjunde.

vinden är vår läromästare, vår trygghetshand i detta

vad skall vi sikta på

spindelmor ser lite spetsfundig ut säger med leendestämma;

andas bara lugnt så tar vi tillsammans hand om det.

vi skall sikta på dina tankeballonger

de vilka du blåser upp.

en del av dem med vidhäftande trådar

trådar till vidhäng.

låt oss sikta väl

spindelmor siktade på vad skall vi sikta på. ballongen släppte ut luften i en virvlande dans. löstes upp och blev en blå blomma i ängen till humlans behag.

det gick ju bra sa spindelmor

så skönt

låt oss fortsätta med vår goda läromästares vägledande insikt.

näri solen begynte gäspa upplevde jag mig upplyft tom.

träden susade milda silhuettoner.

spindelmor bad vinden väcka elden med solstråleprisma.

ännu ett återstår sade vinden vår läromästare.

du har ett släp kvar hängandes efter ryggen

trådar vilka ännu vidhänger

låt oss se dem

låt oss mata elden med dem

släppa dem fria

släppa dig fri

spindelmor satt helt lugnt iakttagandes min reaktion

du gör dem ej vi gör dem ej illa

en del av dem kan vi använda till väva med det är sant.

en del av dem är dina egentankars magistrater, dessa, dem är det vi skall lösgöra.

så hjälptes vi åt att reda ut trådarnas vägar.

det syntes gnistfåglar flyga in i gnistskogen

slutligen vaggades jag in i sömn av spindelmor av vinden

nu

andas du

verklighet.