följer
vindarnas rörelser
hör
löven
stundtals
rörandes vid
stundtals
stilla
stilla
hösten
doftas sakta in
blad
är ej endast blad
löv
är ej endast löv
ord
är inte bara ord
i
begynnelsen var ordet
är
ordet
ordet
är ett uttal
ordet
är en rörelse
det
nakna ordet är vackert
de
ord vari ej fördolda skogar andas
fördolda
det
fördolda existerar egentligen ej
det
är uppenbarat
människan
tillverkar fördolda skogar
dessa
skogar längtar ut
din
upplevelse andas jag
en
upplevelse vilken jag ej kan
frånta
dig
det
är din upplevelse
jag
kan välja att försvara mig
söka
få dig att se i mina ögon
det
vet jag att det ej går
oftast
blir det i dylika skeenden snårskogar
vilka
blir alltmer ogenomträngliga
hur
veta - veta med säkerhet
mår
en medvarande dåligt så är det ej av godo att tro detta
utan
att med säkerhet veta utur att personen uttalar det
istället
för att slänga anklagelser
emot
den vilken inväntar utropsmodet
jag
vandrar mina dagar i ett stilla regn
sakta
inser jag att
så
här är det
och
kanske kan jag andas ro i detta
en
gång innan jag lämnar denna vandring
följer
vindarnas
rörelser
hör
löven
stundtals
rörandes
vid
stundtals
stilla
stilla
hösten
doftas sakta in
blad
är ej endast blad
löv
är ej endast löv
ord
är inte bara ord
ordspanare
kupar
handen
ordfåglar
bringar
djup
det
är sant
ord
är icke bara ord
låten
dock orden vara bara
det
vill säga nakna
oklädda
ord
är
det sedesamt
vad
är sedesamt
det
är sedesamt
i
det sinnlighetens moder är i sin ursprungs rena skrud
det
är sant
ord
är icke bara ord
låten
dock orden vara bara
det
vill säga nakna
oklädda
ord
så
är det ordvävare
varje
ord är tråden i den stora vävens rörelse
låten
ej trådarna vara för grälla
neonfärger
sklerotiserar ögonen
ögonfröjden
vissnar
vattna
ögonfröjden
med
tårarna dina
skölj
dammkornen
in
i lotussjön
vari
vattenbufflar dricker otörst
hudar
glänser
blänker
ur
vattenfröjd
lätt
skymmes sikten
så
finns detta ord
ordvrängare
skatan
i svartvitas andningsskimmer
balanserar
fram
balanserar
åter
framsikt
i återsken
i
ljuset av framsikt
då
ljus rör vid det ogenomsiktliga/ ogenomskinliga uppstår pyramider
återskenet
lyfter slöjans flik
nåja
det är myckna ord – orden är meningen i avklätt ljus
ord
kan sättas i vrångstrupen
i
den stunden en tugga sätts i halsen
är
det gott att ”slå” ett slag i ryggen över luftstrupen – jag menar luftvägen
eller
vända dig upp och ned
stå
på huvudet
hosta
samt
andas
ut
ord
kan sättas i vrångstrupen i det orden ej är rena
var
var
vi
nu
vi
var i ordvrängningen
ordvrängare
vrängas
vrängas
ut och in
in
och ut
det
kan
vara
av
godo
detta
för att se hägringen lätta
samt
höra springbrunnens sånger vid pyramidens ingång samt utgång
eldfåglar
målar himlar i röda vågor
marken
dallrar ur dagens hetta
ökensolen
landar röd i sanden
rinner
in i flodens åder
i
floden står vattenbufflar
här
i skumningen synes deras glänsande hudar
hornen
är vita
grenar
hon
sluter ögonen
hör
långa horn ljuda vita toner
balanserar
mellan dröm
stråkens
strängar
i
ryggen hör hon sanden andas
hör
hon springbrunnar sjunka in i marker
pyramiden
vänder spetsen in i marken
är
i denna stund
bägare
kalk
vilken
förs till hennes läppar
hon
vilken andas med glödande hjärta
hon
vilken står med nu slutna ögon vid floden
ser
floden fylld med skirvita purpurlotusar
bufflarna
rinner uppför stranden
mitt
emot henne
i
hennes synfält
de
löses upp i skymningsskogen
den
ena sida öken
den
andra
vita
hägrar lyfter ur trädvingar
stiger
in i de sista eldrankorna
stiger
in i silhuettandning
hon
vadar in i floden
krokodiler
har lagt sig tätt samman
trädstammar
bro
vilken
bär henne över
den
mjuka flodbottnen
hon
stiger upp ur floden
rör
smekande vid flodbilden sänder
sitt
hjärtas ödmjuka hymn
krokodilerna
löses upp
hon
ser dem skymta likt jättelika träpärlor
fingrar
rör vid pärlor
väcker
trummornas nattsånger
cikador
andas med i mjuka rörelser
luften
är ett ljudhav
hon
följer en stig
sakta
utan
brådska
utan
tvekan
följer
hon
en
stig
i
gryningen
landar
svarta hägrar
i
trädvingar
gryningen
är
ett
vitt hav
ur
den sakta instigande morgonens slöjor
stiger
tempelstaden
hägrarnas
vingar är höljandekupol
hon
närmar sig
med
vördnad
tempelsångerna
möter
tigerväktare vid tröskeln in
tigrarna
andas
in hennes namn
var
välkommen in i tempelträdgårdens spirande
gryningsskeende
vita
hägrar lyfter vingar vita
kupolen
knoppen
viker ut blad
hon särar fingrar
i följande med
står i lotuscirkelns skönhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar