är detta templet
vilket steg upp ur de höga
stenarna
*
blomstrande canyons
kanjoner
molnen
ser du molnen vattensäckslika
hänga de
förbrända marker av för myckenhet
av soldust
brinnande marker
av hetta
vattensäckarna släpps
regnen kommer
är detta fasa är detta
översvämning
är detta balans
*
det ljuder ihåliga droppar i
natten
kvinnan i svarta dokfjädrar
sitter med bläckfärgade fingerblad
vid brunnen den sinade
ark skrivna ligger urrivna runt
omkring henne
rivna ur förtvivlan
vindarna vägrar andasblåsa
vindarna håller armarna i kors över
bröstet
bröstgördel håller kvar arkhavet
hur skall jag tvaga mina bläckade
fingrar
sträck fingrarna in i midnatt
däri öppnas bladen in i
blå safirer
*
i natten viskades ord
arkana
arkad
arkipelag
så trött lyftes ej handen till
bladet
till pennan
kolet glödde ej mina ögon
de gångna orden
sitter vid en koleld
i milans
verkan
arkana arkad arkipelag
pärlband
arkanan visar dig universums
hjärtas andning – är du redo
arkanan tar din hand leder dig
till källan
arkad
välvda bågar
valvvandring
drömportsvandring
moder måne skimrar valven
dina ögon andas silverblå vit
aning
hör du floden vilken vandrar
nedför berget
sångerna vid rörelsen av stenar
hon tar din hand
leder dig till källan
arkipelag
öar av
stjärnor
glimrar tindrar i havet
havsfärder
hon tar din hand
leder dig till källan
sätt dig här en stund
de gångna orden finner du ej ty
de är gångna
de orden andas i ditt hjärta
manar dig mjukt
du finner dem ej ty du söker
andas mjukt in
de gångna orden blåser lätt på
dunet i din hand
och dunet är en vit fågel
de gångna orden blåser lätt på
maskrosbollens vita i din hand
och dunen är en soläng
det gångna ljuder i natten
håller din sovande hand
berättar dig världarnas sagohav
havet viskar mjuka dyningar
oh, detta vackra ljud vilket
sköljer in samt rör vid stranden
vindarna ler ökar styrkan
eller är det havet i samspel
havet reser en våg
vågen reser ur havet
ett finger
en topp
vilken lindar in sin rörelse i
ärs hymn
havet viskar
ser du surfaren
vågsurfaren vilken står på
fingertoppen
vågspetsen
eller har surfaren dragit upp
denna våg
vad är vad
vem är vem
havet är glittrande skönhet
surfaren är glittrande skönhet
detta är den ultimata balansen i
samspel
surfaren vet att han eller hon ej
kan stå på toppen i oändlighet. det var ej heller orsaken till denna färd ty
surfaren begav sig till havet av vindar kallad. steg in i havets rörelse samt
paddlade ut in i vågen, följde vågens rörelse i detta följande är också – även
– tillika det såkallade nedstigandet eller nedströmmandet.
surfaren vet, vågen vet att
toppen lägger sig i vila för att stiga upp igen
det gångna ljuder i natten
håller din sovande hand
berättar dig världarnas sagohav
havet viskar mjuka dyningar
oh, detta vackra ljud vilket
sköljer in samt rör vid stranden
vindarna ler ökar styrkan
eller är det havet i samspel
havet reser en våg
vågen reser ur havet
ett finger
en topp
vilken lindar in sin rörelse i
ärs hymn
havet bär mig till stranden
kläder hud doftar renhet
havet bär mig in i skogen
till en sten vilken slumrar i
solgläntan
ett väsen ligger helt stilla
lapar sol
vem är det frågar nu vinden
det är en orm
ormen lyfter huvudet ligger kvar
i ring till ring till ring
uroboros
ouroboros
ormen är en cirkel
ser du
ormen slukar sig själv – varför
där
för
var för livet
det du ser är hur allt förenas;
ormen intager skuggan, skuggan stiger in i ljus
det är ett tillstånd av intighet
denna intighet upphör icke ty det
är detta evig är
det är ej att sluka sig själv i
den fysikaliska värderingsprincipen – det är att inse källans rörelse
till viss del är det att
uppslukas av andens ljus – stiga ur eller sluka lagren vilka pålagts. det är
att stiga ur personligheten samt instiga i individkällans helhet.
balansen
balansera på en tunn lina
balansera på ett knappnålshuvud
är balansen ett statiskt
tillstånd
balansen består även av
även
av
att släppa efter
släppa taget
allt fallande faller för att
stiga
allt vilket ringas in med olika
medel
försätts i ett begränsat
tillstånd
försätts in i ett slags ickevara
i balansen andas även
även
kaos
detta är vad vindarnas
stormdanser visar oss
detta är vad vildhästarna visar
oss i den stund dessa rinner nedför berget
detta är att släppa samt hänga i
luften samt tas emot
höstlöven vet
det mesta vet detta
ändå hänger du upp önskningar i
glaskulor i tunna trådar
hon ser sig om
vill se rösten vilken talar
tilltalar henne
hon ser ej ty natten är tätnad av
molnvandrares vida mantlar
rösten viskar mjuk
det är du
vilken talar
i natten uppfylls jag av intighet
jag är ett moln
svävande i sömn
det är vackert
gott
de gångna orden spinner
ljusvindar in i framom
fånga oss ej
följ stigen
lycka
vad är lycka
varför frågar du
i intigheten behöver du ej fråga
du infinner dig i jag är
du säger ej är jag
du svarar jag är
eller du är
är
ära vare
lyckan
är ett dun i din hand
kristallen den sköra i din hand
du kan ej drunkna i den brunnen
den rör vid dina ögon
jag frågar därför att frågan
svara mig
lycka
vad är lycka
är det, det stora i det lilla
är det, det lilla i det stora
vet du ej att det stora är det
lilla
det lilla är det stora
ty dessa vilka ej är dessa vilka
är
verkar i varandra
se mitten
låt oss vandra in i mitten
se mitten i mitt hjul
se ekrarna
tag din hand samt snurra hjulet
hjulet skimrar i denna snurrstund
i detta upplösta tillstånd
i denna vita intighet
hjulet skimrar
stannar vid en siffra
ett plus ett är två kan vara ett
ett plus ett plus ett kan vara
tre kan vara ett
så är det med siffror
ett sandkorn plus ett sandkorn
kan var två kan vara en sandhög eller varför ej en pyramid en vågtopp
är detta templet
vilket steg upp ur de höga
stenarna
uroboros
ouroboros
snurrar
snurrar egentligen ej
hjulet skimrar
stannar vid en siffra
stannar vid den siffra rörelsen
av din hand skänker
du undrar – utan utställd fråga
varför frågar du ej den frågan
du undrar utan utställd fråga;
är lyckan ett tombolahjul
allt är ett lidande i det du ej
undandrar eller mer inser
orsaken vilken gör lidandet
allt är skapat in i lycka
lidandet är en del av vandringen
lidandet är en negation i det du
håller för dina ögon
eller mer dina vägar
kan du ej lida med
kan du ej uppleva medlidande
med
är ett vackert innebördsord
vilket leder in i urkällan
balansen består även av
även
av
att släppa efter
släppa taget
allt fallande faller för att
stiga
hon tar din hand
leder dig till källan
är vinsten en chokladask
en nalle
ljuden de höga här stör dig,
karuseller, röster, os
dessa är bilden av kaos, till
viss del ordnat kaos ty vad skulle ske om översikten ej var där
om
aum
jag omfattar dig med är
vad skulle ske om översikten ej
var närvarande
när varande
jag när dig med mitt hjärtas röst
hon tar din hand
leder dig till källan
siffrorna kan du lägga samman
jag plockar pärlor i min handkorg
skänker pärlorna vidare
vidare
siffrorna kan du lägga samman i
numerologiskt perspektiv
hjulet är en helhetsrörelse
ett av de äldsta
nallen är björnen med allt vad
björnen skänker ur björnkällan
chokladasken är chokladen med
allt vad chokladkällan skänker
vid första blicken
vid första anblicken
i förstone ser hjulet ut att vara
begränsat av sin omkrets
du sätter an rörelsen
därvid expanderar hjulet
hjulet brister ej ty du har
översikt
du har sett över detaljerna
upphängning
kugghjul
ekrar
löt
ekerband
allt det hjulkällan skänker
hjulet visar dig egentligen
balansen
hjulet visar dig egentligen
balansen, den vackra växelverkan mellan vishet samt visdom
den vackra växelverkan i fysisk
form samt ande
växelspelet i så kallad motgång
samt framgång
detta hjul är inom dig samt utom
dig
detta hjul skapar ringen
åter ser du navet ser du centrum
i mitten
samt bandet – ekerbandet –
periferin
du ser denna så vackra
växelverkan
slumpen är ej det tivolit ger
sken av
minns att alla dessa skenbilder
en gång sprang ur visdomskällans vishetsrörelse
allt så kallat ytligt bär en
djupare eller högre innebörd
allt är djupare samt högre
hur kan detta hjul vara slump
och visst är detta uttryck
märkligt; slumpas bort – slumpas ut
hur kan detta hjul vara slump
det är slump ty slumpen är en
orsak vi ej kan skönja
vi kan ej överblicka helhetens –
universums hjulrörelse
vi kan se det så här
hjulmakaren – tombolamakaren
tillverkar ett hjul
beräknar tårtbitarnas storlek,
sätter dit spikar och så vidare – hur kan vinstsiffran komma – varför stannar
hjulet där. kunde du verkligen beräkna exakt din handstyrka. kan du se svaret
genom att plocka isär hjulet och så vidare. du kan sönderdela allt in i
mikropartiklar – ger detta dig verkligen svaret – eller hur är det. jag tror
eller är övertygad om att vi alla ser svaren - ty vi har varit delaktiga i
vävandet. vi ser svaren – vi lärs bort från dem för att vandra in i dem.
vi måste minnas att allt skapades
i kärlek med oss
hur kan detta hjul vara slump
det är slump ty slumpen är en
orsak vi ej kan skönja
vi kan ej överblicka helhetens –
universums hjulrörelse
ana kan vi genom lyssnande
frågan är om vi alltid vill
tillstå det vi ser i vidare vidgat perspektiv
Leonardo da Vinci visade just
detta med att tillstå
han ritade tecknade målade en
människa i mitten med bejakelsens harmoni
armar
ben
utsträckta i visshet av slumpens
instigande eller nedfallande
fall ned över oss
in
slumpen är ur så kallat högre
perspektiv
universums verkan
andens utförande
förmår du icke släppa den så
kallade yttre slumpen – tombolahjulets yttre fasad,
den eker du klamrar dig fast i,
den tråd du ej förmår släppa
vilken du står i dödsgreppsposition till – innebörden av detta är: den
höjdrädde klättrar
ser sig om eller tittar ned
grips av svindel samt fastnar med
händerna i vitknogad kramp runt repet eller livlinan vilken bergsklättrare har
livlinan kan vara av mångahanda
slag – det är dock bilden av det vilket benämns dödsgrepp
förmår du icke släppa den så
kallade yttre slumpen – tombolahjulets yttre fasad,
den eker du klamrar dig fast i,
snurrar hjulet lugnt vidare tills
du är redo att ta emot eller höra det ditt inre viskar dig i kärlek
bilderna av hjulet finns i sagor
vagnar med bärande hjul
sedermera diligenser, tåg,
spårvagnar
hos alla dessa finns ett slags
tabeller
ja – även
även i sagorna där uppgifter
skulle utföras
inom ofta tre sju nio eller tolv
dygn veckor månvarv
hos alla dessa finns ett slags
tabeller
du följer dessa för att nå målet
– meningen. stiger av samt på i rytmiskt förlöpande sammanhang – i rytmisk
följd
nåja – det är hektiskt i
nuvarandedets resandetunnlar
bilderna är där dock; tunnlar,
tunnelseende.
ditt hjul
hjulet implicerar ett antal hjul
och vad annat är detta än stjärnvägarna
så är varje hjul stjärnöar
ekrarna blixtlika intuitioner
vilka bryts i medvetandets prisma däri befinner du dig i regnbågsdalen samt ser
klart stjärneöarnas växelverkan eller samspel – symfonisk balanserande harmoni
ett barn träder in i jordesfären
det nya verkar eller synes i
förstone vackla bakåt eller nedåt
ta ett steg bakåt samt upprepande
falla
det steg ett barn in
barnet lärde sig gå
hur lärde sig barnet gå
den högsta vinsten är oss själva
den du är
vår kallelse
hjulet
vår inre stjärna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar