det var i den tidiga natten
vari ännu snäckskalen sjöng i
trädens kronbåtar
vari stormasterna var vända in
till jorden
vari seglen var spända baldakiner
i rotkronornas vida krets
de vilka hörde snäckskalssångerna
fylldes av det lugn tidastämmor skänker
kronbåtarna vaggade stilla i
natthavets plöjda fåror
där varje droppe är ett korn sått
i bidan av vårens tillkomst
och kanske var båtarna plogar
dragna av oxen
av mannen vilken sådde kornen
och kanske var båtarna kronor
vilka lät tankarna sjunka in i hamn
utan vingklippning utan att
förlisa
snarare gå på grund
och kanske var kronorna
nattens träd skrudade med
pärlemorblom
så vackra fyllde sägnerna natten
i det natten vidgade sitt öga
i det den vilken tänder eldarna
blåser eldarna till liv
i skönhet rörde vid dem alla
och kanske var båtarna händer
händer vilka vaggade sömnen i
land
*
den stora styrkan andas i
harmonin
i samverkan av allt det du är
du har ditt hus
ser huset framträda
i mörkret
hur
du tänder lamporna
lyktorna i ditt hus
lyktväktare väkterska
stearinljusens varma skimmerauror
elektriska ljusens skarpljus
ändå
vad du än tänder
är ljuset varmt
och ändå
framträder stjärnornas ljus så
starkt
och ändå
är
detta harmonisk balans
många gånger lever du människa i
endast kroppen
i endast vill
i endast tänka
du är en slags kompositör
vilken ännu ej skrivit klart
symfonin
orkesterstycket
du är bilden av barnet
vilket ännu lär sig gå vilja tänka känna
allt detta är din kropp
ditt redskap
samt det är av förståeliga skäl
mycket lätt att inse varför du så ofta leds in i att använda, bruka dessa
redskap ett och ett – ändock
gör detta
dig
haltande
till ett haltande väsen
ett så kallat ensidigt väsen
gåväsen
villväsen
tänkeväsen
kännaväsen
i harmonin bearbetas samt
metamorfoseras dessa till
skrida
vilja
begrunda/eftertanke/reflektera
uppleva
till ett harmoniskt väsen
vilket läker benbrotten varur din
hälta kom
du är den stora styrkan av
jag är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar