i bladskålen vaggar en droppe
en av regnmantels alla
ty natten var en skopa
en silverskopa
inte en ovettsskopa
en silverskopa vilken bjöd in dem
alla till vad
kanske en seglats
kanske till virveldans
i den vida salen med marmorgolv
med kristallkronor i
takens kupolhänder
kanske till
porlande
kanske
kan ske
regndroppar dunsar
kanske
kan ske
regndroppsfingrar trummar på
fönsterbleck
droppen suckar
varför
så ofta mörknar deras blickar
tycker vi ställer till förtret
visst har vi fallit mycket och
därigenom stigit
lyft det de ej ser
i bladskålen vaggar en regndroppe
en av regnmantels alla
såg du att jag vågade tindrade
regndroppen till mätarlarven i lyktans sken
jo
nog såg jag allt att du lade
beslag på bladet jag
siktat in mig på
du verkar inte vara på humör idag
eller också är det just det du är
du kanske har
satt dig på ditt humör
vi får rum båda
är det så
så är det
mätarlarven böljade in i
bladskålen
så satt de där båda
vad fint vi har det här
i bladtältets lä
jag såg att du fattade mod i hand
såg dig hoppa
först trodde jag det var en
stjärna tindrande vilken föll
så såg jag dig och du är vacker
i din glädje
säg såg du mig
att jag vågade klättra ända hit
upp
ja
det
såg jag
och här sitter vi nu i mittens
möte
så fint
vi har det här i bladtältets lä
*
trädet frågar stenen vilken lever
i rotklykegrotta
varför söker du din fullkomning
vi verkar i det fullkomliga
därmed är vi fullkomliga
är det så att du gärna vill vara
enskild driva dig ut ur det fullkomliga och därmed
sarga dig själv
det lyckas du ej med en längre
stund
kärlekshänder för dig åter in
är det så att du gärna vill vara
enskild driva dig ut ur det
fullkomliga
och därmed
sarga dig själv
istället för insikten av syfte
eller
är det så att du ej kan känna
erfara dina händer
kanske skall du lyfta dessa,
lirka dem varsamt ut ur krampen
de kanske ligger i kläm och har
somnat
det kanske är din livsström du ej
känner
stenen grunnar
begrundar
lirkar upp ena handen
det var ej lätt ty handen var
domnad
glömd att röras av stenen
stenen lirkade upp händerna och
sakta
helt utan brådska
sakta återvände livsupplevelsen
så sant
nu kan jag erfara mina händer
därmed litar jag på
når
fullkomlighetsskönhet
i mångfaldsblommans
krona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar