visdomsbärare
jag
sitter här
i
natten
hör
din vackra andedräkt
mjukt
röra
vid
allt
din
andedräkt är icke en fråga
jag
upplever dess vara i en självklarhet
i
denna klarhet av självet
tystnar
egentligen
frågorna
in i en rostilla
försvarsfållorna
löses
hör
din vackra andedräkt
mjukt
röra
vid
allt
försvarsverken
löses
upp
ramarna
vidgas
penslar
målar i mjuka rörelser
angrepps
samt rubriksåtgärder löses upp
bevisbördan
lyfts av axlar
livsutrymmet
blir
flödande
lösgjort
utan
att för dens skull förlora medvarandegestens innebörd
denna
djupnar genom
hör
din vackra andedräkt
mjukt
röra
vid
allt
självklarheten
blir en klarhet vilken är visshet
en
visshetskälla
det
visdomen är i sitt hjärta
det
är att höra gryningsbladen falla
visdomsbärare
jag
sitter här
i
natten
hör
din vackra andedräkt
mjukt
röra
vid
allt
din
andedräkt är icke en fråga
jag
upplever dess vara i en självklarhet
i
denna klarhet av självet
tystnar
egentligen
frågorna
in i en rostilla
i
detta stiger ordets identitet fram
i
den
titet
ordet
andas
jag
ser densitet
i
denna densitet ser jag hur alla frågorna mjukt samlas i förtrolighet
detta
är den vackra bilden av modern med barnet
detta
är den vackra bilden av älskanden
bilden
andas ömhet
ömhet
är
näringen
given
visdomsbärare
jag
lyfter blicken in i nattens skönhet
i
skymningen
syntes
dunmoln
dunmoln
täcka himlen
himlarnas
blomstersalar
vindarna
blåste
skulle
det vara här i det jordiskas så kallader slutna rum
skulle
verkasn vara att blåsa ut ett ljus
vindarna
blåste varsamt undan dunen
vindarna
tände därmed låga efter låga
däri
tindrade
himlarnas blomstersalar
fröjdandes
ögonens
drömhjul
visdomsbärare
så
många gånger har jag sett symbolerna
tecknen
vilka är skriften för eller till planeterna
har
sett symboltecknen och en del av dessa visar mig rörerlsen samt färgen i
planetens namn samtidigt undrar jag hur ofta vi låser, reglar in rörelsen i
fast former eller – just – slutna rum
nåväl
en del av dessa symboltecken visar mig rörelsen samt färgen samt en del av
dessa synes mig vara stelbenta. ändå ser jag styrkan i dem alla – i dessas alla
– hänvisningen
hän
given
hän
visar
dessa
tecken stigarnas skönhet
cirkelns
oändliga skönhet
de
fyra vägarnas strömmar
ja
, jag fördrar ofta att säga eller uttala strömmar ty rörelsen lever i detta
ord, ändå är jag helt medveten i att vägarna är strålar. det är bara så lätt
att stadfästa eller se en stel linje vilken strålar, rörelsen upphör på ett
sätt i den bild en stråle givits, ändå är strålen en rörelse vilken ej upphör
utan fortsätter i längtansrörelse vidare oändligen. strålen synes vara en rak
linje ändå är det så att denna stråle är omgiven av ljuskaskader vilka kan
liknas vid det ljus vilket synes genom halvslutna ögon; det ljus vilket skimrar
flimrar genom ögonfransarna.
låt
mig återvända; de fyra vägarnas strömmar var jag i; cirkeln strömmarna öppnar
samtidigt givandet mottagandets gester, nedstigande uppstigandets gester
detta
är gudomlig skönhet.
visdomsbärare
din
röst hör jag
de
såg dessa teckensymboler
röra
vid sina ögon
ta
deras händer i sina
ledde
dem genom djup
genom
höjder
i
all denna rörelses skönhet
de
undervisades av allt det vilket sägs vara tecken
är
ära
tecknen
de
fördes in i
planetsfärerna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar