till dig vilken lyssnar till mitt
hjärtas sånger
vänder jag mina fingerblad
vandrar i dalarnas höjder
lyssnar till sjöarnas moln
till molnens sjöar
rör vid stenarnas lyssnandehuds
ögon
andas doften av
jorderörelse
så talas det vida
vitt och brett om sinnlighetens
skönhet
så vattnas den med ytprydnader
jag snurrar sakta
runt
runt
ser
ser
hör
hör
hennes så vacker sinnlighet
hennes så vackra stämma
hon väver in allt
och allt lyfter varandra
i oändlig balans
jag frågar dig
vad sker i den stund
segregationen
övermannar det sinnlighet är
segregation
är ett vackerklingande ord
vilket kan bli en tandad egg
med oskärpa
förlåt mig älskade brodersyster
krokodil
dina tänder ser jag
samt det sätt på vilket du fångar
ditt byte
ser det du måste göra för att
inmundiga detta byte
byte
byte
av
du visar dina människobröder systrar
innebörden av undfarande av rena
ord
av rent tal
av rena gärningar
hur bytet
måste dras ned i hålor till
förruttnelse för att kunna ätas
så vem är bytet
vad är dina tänder
du visar
det vilket så mången ej vill
tillerkänna hos sig själv
allt kan göras av intet
intet kan göras av allt
bergskattens skall
ljuder genom
lavaglöden
tänder nattens
röda fjäll
bergskatten spinner
väl
mående
in i
öppnat
krateröga
skall katter bruka skall; kan de
detta
skälla
de kan ty de säger icke
skall
säger du
bergshunden jamar
bergshunden kan jama
jams är en god rot
bergshunden kan jama
ljuden uppstår i det vinden rör
vid seglen
allt uppstår i
rör
vid
vidrörelse är
möten
möten är
möt
en
ej utkast
utkastelse
utkastad
utslag
utslagen
utslagen
prickarna på kroppen kliar
har du fått utslag
är detta ett utslag av din humor
eller är det ett barometerutslag
eller är det ett
ut
slag
ett slag av ut
vidrörelse är möten
möt
en
ej utkast utkastelse utkastad
mer uttal
det vackra uttalet stiger ur
artikulation
visst fanns det en orsak att de
fyllde munnen med stenar för att öva artikulation
stenar minns det människan glömt
stenar vet det vindar ej kanske
vet
vindar vet
till
sammans vet de
ordet
i begynnelsen var ordet
allt uppstår i rör vid
vidrörelse är möten
möten är
möt
en
det vackra uttalet stiger ur
artikulation
icke ur segregation
och är det segregation är detta
att borsta bort det vilket ej är från intet
arkeologer borstar med mjuka
solfjäderspenslar bort smuts,
bort damm
vilka vilket lagt sig löver
vad lades över ögonen så att säga
mellan är och är
en slöja
en hinna
och vem lade denna
det gjorde människan
eller mer
men
i
ska
barnet utropar
jag kan
jag kan – jag – kan –
barnet utropar ej: jag skall;
detta skall utropas alltför ofta
– allt för ofta
barnet står ofta med väntansblick
något höres svischa
söker du skära av vindens vingar
söker du trotsa vindens andedräkt
varför flåsar du dig själv i
ryggen
jordlöpare
ja jag vet att det finns en
skalbagge
du är inte en skalbagge
du är en jordlöpare
vilken löper i ilandesfart
med skygglappar på
och är det din vilja att vara
jordlöpare
stig in i skalbaggens skepnad
helt nära intill
sedan kan du åter bli jordlöpare
kanske med budbärarefacklan i din
hand
hagtornen
hagtorn
så andas jag in ordet
ser hagtornens andning
ser hagar fyllda med torn
dessa torn
är
vackra torn
dessa torn är
vägledandetorn
i växandehagarnas städer
vad säger du
är det ej sammanhang i det
nedtecknade
det är sammanhang
och jordlöpare är ett vackert
innebördsord
hagtorn är även så
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar