skälver marken inför höstens
nalkande
är det därför syrsorna sjunger
cikadorna sjunger
är det därför
där för
slånbären djupnar blå
är det därför trollsländorna
följer stigarna
spinner dessa
väver dessa
värmande
nät
täcken
över det vilket
sakta
sakta
stiger in i sömnblad
skälver markerna
i denna vackra vaggsång
visst var det så
krukmakaren såg vägen samt ser
vägen
krukmakaren har följt samt följer
flodens vägar
krukmakaren har följt samt följer
strändernas vägar
markernas blomstrande stigar
markernas sinande stigar
krukmakaren var känd för
är känd för sina krukor
vilka ej är sina
vilka ej är hans
han drejade dem ej med skiva
ej med fotstamp
han lade ringar av lera
från mittens öga vidgandes utåt
visst var det så
krukmakaren ser vägen denna skall
vandra
krukmakaren ser smärtan vilken
skall övermanna denna
ser det rödrosiga barnet
ser flodens stränder torkasina
ser barnet stiga in i torka
krukmakaren gråter med det han
ser
så många krukor har stigit ur hans
händer
därigenom har krukmakaren sett
att vägen kan han ej lyfta ur eller bort
hans medvarande kan lindra
lätta bördan av oken de lägger
över axlarna
krukmakarens hustru
kanske är hon spindelmor
kanske är hon
är
han ser henne i detta månklara
spinna en förunderlig tråd
till vem spinner du
till den du skapar denna kruka
till
hon spinner en tråd av en
regndroppe
ur molnkällans ögon
denna tråd skall vi lägga in
till klarnande av det släckta
i krukans
hägn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar