jag varken kunde eller borde
eller skulle vara
alla dessa spegelreflexer
vore jag alla dessa kunde borde
skulle
då vore jag ej
den jag är
*
vinden rör vid stenens hjärta
hon sveper undan
det långa håret ur pannan
jag ser trädets
gren
mönstret
framträder
den ristade barken
i stenen
jag ser morgongröten
med klicken av smör
skirat smör
hon viskar
alla mönster är
tydliga
ej
invecklade
*
jag är
det första bladet
vilket föll från dina läppar
jag är
det sista bladet
vilket föll från dina läppar
jag är
därmed
det första ur det sista
det otydliga uttalet har skärpts
genom
många nattvandringar
i stjärnglöd
*
den blå vågen
väller in
ur styranden stiger
de röda hjärtorden brusande
det vita fjädermolnet
skrider ur jorden
med en röd fjäder i handen
pärlemorvingar höljer hennes
nakna ögon
*
hon sitter i den natt vilken ej
är av natt
ser in i de stjärnsläckta bergen
stjärnstrimma uppenbara bergens
moln
vilka alltmer ljusnar
i det vilket är
av
natt
månkvinnan synes skymta i molnens
lummiga skogar
hon vilken sitter viskar tunt stämt
månkvinna tålmodigt inväntar jag
dig
det far en vind genom den natt
vilken icke är av natt
hon vilken sitter vad svara dig
vinden den gamla kvinnan drar
genom märg och ben
hon vilken sitter huttrar drar
sjalen tätare om
vinden den gamla kvinnan andas
med peppardjupa vänliga varma ögon
jag är den sista droppen samt den
första droppen du andas
allt är i cirkelns utan början
utan slut
vore du kunde eller borde eller
skulle vara
alla dessa spegelreflexer
vore du alla dessa kunde borde
skulle
då vore du ej
den du är
jag är den vind vilken bar dig
jag är den vind vilken bär dig
den vind vilken ej upphör
ty du andas mig
ty jag andas dig
i rörelsen av det vilket blir i
är av var
hon vilken sitter
ser den gamla kvinnan sitta i en
gungstol
snidadvacker
den gamla kvinnan gungar fram och
åter
hon nynnar lugnande
gungstolen knarrar helt lätt
vilket gamla ben så ofta lätt gör
hon vilken sitter upplever de
milda fläktarna
av rörelsen
sitter där vid den gamlas fötter
upplever kjolens lätta beröring
det är lättare att andas
hon sitter nu i den gamlas knä
hon är ett barn
ett litet barn
barnet strålar i denna vaggande
gungandefamn
jag är den gamla kvinnan vilken
bär all din vandrade glädje
vilken bär alla dina vandrade
ledsamheter
dessa är vår vishet är vår visdom
ty jag är den nya i varje
allt är i cirkelns
utan början utan slut
allt kommer åter
dock ej med slag i ansiktet
den gamla tager hons vilken
sitters hand
kom låt oss besöka stenrikena
stenfolken
lyssna till det stenarna minns
det stenarna minns
är all vår vandrade glädje
alla våra vandrade ledsamheter
dessa är vår vishet
är vår visdom
ty vi är den gamla
i det nya i varje
allt
är
i
cirkeln
giv mig ej hopp
vilket egentligen
ej är
hopp
hon sitter i den natt viken ej är
av natt
säg mig korpvinge
av svandun
vem är hon
hon vilken sitter
hon är den vilken den vilken matt
viskar
giv mig ej hopp vilket egentligen
ej är hopp
en hare vit skuttar fram
med en liten svart fläck på
svansetippen
haren vädrar i vinden
månstrimma glittrar pälsen
såg du mina hopp
hela jag är
hoppfylld
därför andas vi
hopp
susar markerna
hopp är inte hicka
hopp
hicka
därför andas vi
hopp
susar markerna
vi har lyssnat till varje
fibers
rörelse
behagar ni skämta om det jag ej
ser
vilka ni
är inte vi
vi
vilka ni
vi
skämta är icke skämt
luktar ej illa
är ej heller skämd
utskämd
skämd ut
ut
skämd
nej – det luktar inte heller illa
vem har skämt dig vem leder dig
in i skämd
vem skämmer dig vad skäms du för
vem skämde dig
vem säger du borde skämmas
vem har skämt dig och behag
är
skönhet visst
visst är det väl så
är skönhet sägs det
och hagar är
är betesmarker
nej – vi behagar ej skämta gör du
gör jag gör vi
ni jag du vi
nej minsann
vi öppnar snarare fönstren för
att vädra ut det instängda
så luften ej bekommes skämd
och visst är skämd skämmas
skam och skulle kan vara av hö
skulle ligger nära skuld och
samtidigt andas vi dessa
ordslingor
för ditt bästas skull
liksom kan ligger nära kanna
kannor är fascinerande hur
piparna är formade
vatten kan flöda så
vackert ur
pipar
eller spilla runt
ja minsann
skall vi blåsa i visselpipan av
ene
eller sälg eller rönn
rönnbär sägs vara sura
låt oss le en stund
och ser du bakåt är ordet kunde
ligger nära kund
livskund
kund
urkund
hon vilken sitter vänder ansiktet
in i
ser den ena stjärnan tändas till
den andra
hon ler
ogenomskinlig
ej av natt
möter lysande av natt
pyramider
stiger ur
sandens
vågor
vid en viss daning
synes en sol stråla
kanske pyramiden bär en krona
allt är i
cirkeln
blickar in i nattens djupa
bergens fingrar
krusar
ytan
stjärnor tändas
i
drömmolnet
blickar jag in i
dina ögons djup
stiger
sjunker
in
i
oändlig skönhet
endast så kan ögon stiga in i
varandra
hör ditt hjärta
sjunga med mitt
hon stiger upp
låt oss dansa i vinden
fria
vilda
i de vi är
arkipelagen
andas
mjuka bergsvågor
starrgräs
susar
skallror
skall vi
dansa i vågornas
långa lopp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar