du kan ej ikläda dig en
medvarandes hud
dens skor är sömmade till dens
väg
eller
vi kan ej kliva in i
ett medvarandes skor
vilka är sömmade till denne samt
uppleva dessa skor passa till oss
vi kan ej leva en annans vägar
stiga in i en annan människas öde
samt leva detta
*
den första tilldragelsen av ett
nytt tillstånd
floden är strid i sitt lopp
urstriden
kraften leder dess väg genom nyöppnad
spricka ur dammen vilken sakta blev orörlig
krukmakaren tar emot lergåva
skapar i morgonglöd skålen till
hennes händer
blytunga steg stiger in i
guldsandaler
de ser flodens vilda danser
fylls av skräck av förtvivlan
för en stund stannar floden
åkallar eldflamma ur
himmelshöjden
bränner barrikader
de sluter armarna om varandra för
första gången sedan länge
om varandra
ser i detta ej flodens varma
leende ur modervarats hand
floden blinkar
forsar
virvlar
runt dem
de darrar
förmår ej lyfta blicken
de är en kupol
ett ide inom vilket vilken de
värnar om gnistan
gnistan vilken i skräckens
förtvivlans
ögonblick steg fram
gnistan växer
de rätas upp
lyfter gemensamt armarna
ser vasen en skål fylld med
allblommor
allt runt dem är rent
är bördigt
floden en glittrande åder
öppnade dammens gångna
inneslutna
de andas glädje
krukmakaren ler
under trädet med ädelstensbladen
lägger skålen i hennes hand
hon viskar mjukt
de är en vacker
tillsammansskål
vari blommor kan
växa
*
med en lätt duns lade sig stenen
till rätta inför vandrarens fötter
från var stenen kom
från ovan
från nedan
från vilken riktning
det
kunde vandraren ej se
hur vandraren än vände och vred
sig
vände och vred synen
det mest
upptänkliga var
väl
att stenen kom från
men
det
det var en omöjlighet
konstaterade vandraren
hur skall en sten kunna ramla ned
från
nej, stenen måste ha legat där
men från var
kom
dunsen
kan stenar hoppa
var det ditt hopp
vandraren såg sig om
var det någon som
som såg vandraren stå här
samtalandes med en
sten
en sten
vandraren kröp närmre stenen för
att se
om
det verkligen var en sten
vandraren tyckte stenen log
godmodigt till
och så plötsligt hördes en stämma
vandraren såg sig åter om
kan du sluta vända och vrida på
dig
jag blir ju en skruv av att följa
efter ditt vridande
varför frågar du helt enkelt inte
mig
om
det
du inte kan godta
vandraren vilken var en svart
skalbagge
skimrandes av regn samt solvind
svepte oroligt med antennerna
du ser ju ut att sticka en tröja
utan garn när du gör så där
sade stenen vänligt
skalbaggen suckade
svalde det där att stenar inte
kan
tala
jo
jag undrar
kom du
verkligen från
ramlade du verkligen ned från
från himlen
visst gjorde jag det
ser du
jag satt i godan ro på molnet det
norra
molnet vilket inte finns nu och
ändå finns
så såg jag en rörelse och böjde
mig fram
kanske
lite
för långt
eller också var det meningen
hur det nu var och är så föll jag
ned
stjärnfall har vi ju hört är ett
av våra ursprung
eller droppfall ja regn ävenså
för visst är vi tunga då vi
faller så
skalbaggen lyssnade
funderade
så
du kom från himlarna
ja det gör vi väl alla även om
det sägs annat
av dem vilka forskat i molekyler
och annat vackert men
men de bortsåg från det vackraste
allas vårt ursprung
*
ledsen
ordet ledsen
stiger fram
led
sen
led sedan
så kan detta ord ses
i natten vari stegen stillnat
regn väter kullerstenar
ledsen står under gatlyktan
gammeldagas
gaslyktans milda
skimrande aura
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar