all rörelse
börjar egentligen med
en accelererande en slags
ansamling
vilken kan upplevas vara kaos –
virvlande – sönderfallande – ångestfyllt
se droppen
skälva
*
stenröse
generös
i tacksamhet ser jag
pilgrimsfärderna
är icke våra liv pilgrimsfärder
stenen vilar i fickan
mjukt rör den vid rörelsens
följande
stenen är i detta resesällskap
medresenär
medföljare
ovillkorlig andas kärleken
på sätt och vis
vis
manar stenen
ett steg till
ett steg till
ett steg till
detta är en sång
en trallargång
sång
en trall kan bära saker
trall av ord
av toner
av träd – trä
stenen stöder vandringen
i stenen lever det djupa minnets
färd
stenen är stilla
handen glider ned
in i fickan
fickan uppfylls av handens
ovillkorliga kärlek
handen sluter om stenen
ger stenen stöd
lyfter stenen ut ur in
in ur ut
orädda vandrar vi i detta
själen växer
vecklar ut hjärtbladen i bröstet
väg av öde – ödesvägen vidgas
de står högt upp
blickar vida ut
fylls av tacksamhet för ett liv
livsamhet
ett liv vilket levts väl
en vandring vilken vandrats väl
handen lägger stenen
i stenröset
stenröset andas vandringarnas
närvaro
ser du stenarna vid bergets fot
dessa stenar erbjuder klättrande
stöd
*
natten andas av ren klar skärpa
ett tillstånd helt nära köld
den luft nätter andas i det
sommarbladen slutes samman in i begrundansdalars skönhet
vari ängderna är blomstrande i
doft
natten andas
nattfolkens
nattvandrarnas
nattväktarnas
intonande stämmor ur världsvida
ur takåsar
ur vindsvrår flyga fladdermöss
följande ekon av tidsspannen
fram och åter flyga de
ut och in flyga de
skyttlar i varpens trädda trådar
trådögon
solvögon följer färden
skaften lyfter sänker lyfter i
växelverkan
trampor ljuder rytm
orgeltrampare
bälgblåsare
tonstegen sejdar mönsterdjupens
skönhet
i ett av träden finnes en grotta
vari ugglemor vakar med natten
ugglemor hör en sömnlös sig vrida
ögonen är vidgade frågebrunnar
tankar
tankemålningar virvlar
bädden med innehåll liknar mest
en urvriden trasa
ugglemor lyfter svävar landar vid
den sömnlöse
den sömnlöse grabbar tag i täcket
drar det genast över huvudet
detta är säkert den bästa
genvägen
mumlar
varför drabbar allt detta mig
en uggla är en nattfarare
ugglemor fattar varsamt tag i
täckets eneflik
lyfter täcket en aning
samt kikar in
precis lagom för att säga
jag är här
för jag hörde dig vrida dig
sömnlös
döm mig ej efter hörsägen
döm mig ej efter det du tror mig
fånga i natten
jag vakar med skärpta sinnen
jag lyssnar
låt oss vrida upp dig
du har virat dig alltför många
varv
jag är här
för jag hörde dig vrida dig
sömnlös
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar