söndag 30 juni 2013

den 30 juni 2013



de drömda seglen är segel
vilka pärlemorspindeln vävde
ur himmelssländans tårar
denna slända bär vingar av skirglas vars ådror
nerver är alla blads alla lövens stammar
vem bar seglen
vem
vad bar seglen
detta gjorde molnskeppen
de vilka makaren gjorde ur stammarnas gåvor
och stammarna bär ringar utomlopp
inom
utom
vad är detta lopp
blod – om – lopp
åter svävar bilden av förmak av kammare fram
av centrum av periferin
blodomlott kanskekan ske vi kan säga

banor vilka vandrar likt skytteln i väven
banor löper ej amok
löper amor

åter befinner vi oss i detta vackra tempel
vari väggarna är skirvita
vari slöjor är spindelvävstunna
vari skålen andas låga i kammarens inre

detta skepp
dessa segel
är livet vilket bar dig in

ja molnen
är ornament
sagor komna ur livsinsignier
ädelstenssigill

du kan se molnen segla
höra molnen förtälja sagovida
ser du skeppen med pärlemorsegel
anlända in i
till destinationshamnar
hamnmötaren sträcker ut
handen

du stiger in i liv

lördag 29 juni 2013

den 29 juni 2013



besvärjelser
ofta ses besvärjelser vara obruk vara okläggare
be
svärjelser
svärja
be
svärja svära
svära av svärja kommet

besvärjelsen kan även vara helandeblad vilka läggs runt ett brinnande sår
ett brinnande sår vari en tagg trängde in
en tagg av okänd art
en gift
tagg

ändå
måste du veta att dessa taggar
gift
egentligen ej kan ha en verkan i den stund du ser giftet
giftet kan vara en drog
vilken fördunklar ditt huvud
ditt seende
en drog vilken gör dig till utstigare ur dig själv
eller ditt själv
en utstigare är inte en utmarksvandrare

skugga solbelyst
skugga månbelyst
vitt svart
komplementärrörelser
elementärrörelser

ser du funnes endast elden skulle den förbränna sig
funnes endas vattnen skulle dessa dränka sig
funnes endast luften skulle den ventilera bort sig själv
skulle jordarna endast finnas skulle tyngden ta över
jordarna har lager
sand lera mylla
hudar har lager
läder
över mellan under
luften virvlar andas lugnt fläktar
stormar stillar
vattnen
ebb flod
storm  kav blank tindrandeglittrande
elden
kol glöd flamma låga
ja de har många gestalter
allt i samspel i det balansen är
stjärnorna planeterna metallerna
vem skulle se dem utan natten

cirkel du vackra cirkel konvex konkav
ventilera exhalera inhalera
linser
slipade ädelstenar
ädelstensglas
elden brinner vatten ångas dunstar
synen försämras
jag önskar se

pincettgrepp är icke grävande i jordharv
är icke harmens fnyssuck
pincettgrepp är det finkänsliga
det vilket lyfter vattendroppar ur havet utan att dessa brister
det vilket lyfter såpbubblor barnet andats ut
helt utan att spräcka barnets dröm

ser du den gamle fiskaren
i tidiga gryningen
tänder han lanternan
lossar trossrepen
motorn kuttrar duvor
spinner kattens mjuka
havet är
en blank spegel
kav lugnt
han styr ut ur hamnen
passerar inloppets nu utlopp
hör staden
samhället slumra
sömnbladen fläktar oron ur folkens bröst
havet är en glittrande skål
han ser in i skålen
ser folken komma
ser folken vandra
ser markernas
glädje
folken bygger i lyssnande bryggor
den gamle tycker om det han ser
ur bröstet stiger solens röda guld
eldsvanar sveper himlar
han sveper ut med såningshanden
nätet lägger sig med ett
ljudet är regn
sjunker
sjunker in

fiskarna i havet lägger sig i nätets händer
en till alla
alla till en

fjällen skimrar i fjärran
och musiken stiger hög
ur vaknande
ögonrymder

den gamle beger sig
med båten
in i hamnen

han passerar
de passerar utloppet
nu inloppet

når bryggan
lyfter det sprattlande nätet
hustrun inväntar
med korg av vide
de ler
de
ser

näten är tomma
fjällen skimrar dagens levnad

på kajen i grytan kokar de morgonmålet
av fiskarna i havet
vilka fria simmar i ring
i kring

dofterna stiger
väcker folken

soppan maken makan kokat mättar de hungrandes morgonsteg

är detta en besvärjelse
är det att snärja
det är en helandeinsikt
insikten av att se det illusionen är
vad hungern är
vad det så kallade osynliga är

den gamle skrev vi fångade fiskar
det gjorde han och gjorde ej
han gladde sig
han samman med makan sin mättade folket

besvärjelse
makare
lyssnare
ser
fäster blicken in i det
så kallat tydligt synliga samt ser däri det så kallat osynliga framträda

den gamle vandrar stigen
ögonen grumlas av osandedimman vilken stiger ur skorstenar

linser grumlas
vattenglaset grumlas

han lyfter handen
formar fingrar till en cirkel
cirkel slutes runt stormens virvlande öga
fingrarna är en kikare

han vandrar genom öknars flimrande
skimmerrökssands hetta
han ser elden brinna het
skärvor faller i hans händer
slipa dessa ädelstenar
till syn
viskar pyramidens öga
med mollskinnstrasa putsar han
glasen
lyfter i fingercirkel
glaset till öga
synen klarnar
stormen stabiliseras

han vandrar till kammaren
tvinnar metalltråd till hållare
pincené
i handen
vidgar synens möjlighet
dimman skingras

så är dessa ord
skingrandets ord
skingra
skimra
ur svärja
kom svär du ditt hjärta trohet

pincené
pincettgrepp

kika
kikare

ser du teaterkikaren
så graciöst den lyfts till seende
seende av skådespelets öppnade draperier

så vackra ljuder hjärtats drapor

fredag 28 juni 2013

den 28 juni 2013



våra ögon öppnades en gång i vatten
i åminnelse av det stora vattnets vatten
vi slöt ögonen i detta vatten var svävande vattenmoln
vilka väl levde i symbios med symfoni med
djupens andning
med slutna ögon berördes vi av allt det vilket rörde vid moderns hjärta
vi manades till instigande vilket var utstigande ur detta vatten
in i andningsluft
ur det slutna öppnade vi våra ögon
och detta slutna var icke stängt
det var att andas allt det vilket är vatten
vi öppnade våra ögon detta öppnande var i en stund det djup
de mottagande blickade in i
urålders visdomsdjup inandats utandats
i en slags fotosyntes
ja
det finns
utposter
utsiktsposter
utkiksposter
vari vi kan se
våra ögon öppnades en gång i vatten
våra ögon är
ofta förblindade

ser
det ögonen lärts

i denna afton
sitter en ur ålder kvinna
rör i en gryta av järn
svart rundmagad
står grytan i eldglöden

ur bröstficka
lyfter hon sagogryn

kokar
gröt
till hungrande drömmar
kokar gröt till helande
kokar

rör vid
rör

nattens toner varsamt

vad har ni lärts se

i denna stund synes en glasskiva ramas in
en glasskiva vilken är en pincené
detta är en fascinerande bild
i de stunder de verkligen bar vilja till att se lyfte de detta glas
fascinerande är bilden med avseende till det glas är
och detta är en rund
glasskiva

du säger dig ej tro att en vit häger står i björken
jag säger dig
ser jag en vit häger
i en björk
vad tillfaller dig till att säga
jag tror inte det står en vit häger i björken

det faller en skugga ut över furugolvets ögon
de höga furorna susar nattens mjuka tassar
vari  stjärnsafirer faller ned
vita mantlar
skrider i friskogarnas spejande glimögon
människoboningarna inser icke de vakandes kärlek
vandrarfolken spejarfolken vet
det människoboningarnas timrade ej inser
handtaget 
handen tagen av slaget vilket föll över huden
naglades taggades bränd
en ram en tavelram utan duk utan bild utan penseldrag utan pigment
handen vilken hastigt rycks undan vid närmanden
vilken darrar var gång vinden rister
år ur tullade mareldar
i det hopplösta andas hon vilken bär silverspännet
handtaget lossnade ur årtullarna
ringarna förenades i vattenfallets frisläppta
det vilket var vilket är vilket blir vet det koleldens falnande ej ense varslar
dras samman av origos milda vilja
 i förenad livskraft kastar de sig nedför utför
bäddas in i sjölotusens vattenblad
löses
stiger vattenmoln
droppar stjärnsafirer
vattenmoln stiger
körsbärsträdets kvistar andas eldrubiner

ekan
i ekan den vilken släppte årorna
är kojan i vilken hon lever
ekan
vilken vänder botten
rotvalv till himmelselden
är i detta himlavalvets siktande