är det namnlösa det vilket är
utan namn
är det utan namn det namnlösa
och är dessa utan tanke
är tanken det blad
vilket släpptes ur den stora
vindens hand
ser du sländans vinge
ser du kristalljusets skimrande
renhet
så var tanken
ur den klara källan
är det namnlösa
ansiktet vilket aldrig gavs namn
hölls ej detta barn upp av fadern
viskades ej namnet in i barnet
gavs ej modern namnet till barnet
modern bar
vaggade i havets cirkel
gav ej modern namnet till fadern
gryningsnamnet
gryningsnamnet gavs ur vinden
ur barnet
ur modern
ur fadern
till barnet
till alltet
vilket var barnets svar;
jag är kommen ur min vilja
av den viljan vilken bar mig
vilken bär mig
så gavs jag gryningsnamnet
så lärdes jag stigarna i detta
namn
mötte jag de fem
samt insåg
att jag ännu är det namnlösa
det utan namn
ty namnet är i bladet
det blad vilket släpptes ur den
stora vindens hand
och namnet jag gavs
mitt gryningsnamn är det jag bär
är det jag växer in i
samt ut ur
ty jag är gryning
jag är skymning
jag är i livets stunder
en fläkt
en bris
i vilja att vara
i den jag är
ur den jag var
i den kommande gryningens strimma
och tidsströmmen leder ej i en
riktning
tiden faller stiger
är stjärnans vägar
är solens land
ser du solarna stiga ur trädets
brinnande stam
är månens land
ser du månarna stiga ur trädets
regn stam
tidsströmmen följer
stigarnas behov
i lyssnande av
ur den stora vindens hand
glädjen i växandet
glädjen i vissnandet
kanske
var det så
de insåg sin dödlighet
varför
åt de ej
av odödlighetens träd
kanske de såg denna glädje
kanske
var det därför de skylde sina
kroppar
och du viskade ditt namn in i
vinden
ej för att låsa
för att med silvertrådens spröda
fästa bilden mjukt
silvertråd
nål av silver
tomhetsöga
så vackert broderad är denna
skrud
denna livsskrud med osynliga
stygn
hon såg ett ansikte
släppte mjukt näsduken med vacker
spetsbrodyr
med rosor med oft av hennes ögon
han tog denna duk till sitt
hjärta
de förenades inför altarets graal
vilket namn bär de
ser du glädjen i växandet
ur vissnat, så kallat vissnat
porlar knoppar
porlar blad
porlar grönskande
hösten kommer röd
glödande är denna
glöd
smärta
ja min kära
det är smärta
smärta i glädje av
i växandets glädje
de kallar detta död min kära
kanske var frukten de åt
kunskapens frukt
kunskapen av växandets glädje
kanske insåg de därmed sin
dödlighet
kroppens dödlighet
odödlighetens vandring
så
varför
varför åt de ej av odödlighetens
frukt
ty de andades helhetens
kärleksbud
och kanske var det därför de
skylde sina kroppar
ej av skam ej av skuld
och du viskade ditt namn in i
vinden
ej för att låsa
för att med silvertrådens spröda
fästa bilden mjukt
silvertråd
nål av silver
tomhetsöga
så vackert broderad är denna
skrud
denna livsskrud med osynliga
stygn
kanske var det därför de skylde
sina kroppar
till att minnas vandringens stig
var gryning ikläder de sig
var skymning avkläder de sig
vad är kläder gjorda av
hur vårdar du klädedräkten
vad gör du med det slitna
det urvuxna
var skymning viker de palggen
viker de dräkten vacker
klädedräkten är ren
tvättad omvårdad
i gryningen tar de på sig
i skymningen tager de av sig
lev med bilden av tvätterskorna
det kvinnliga
vilket tvagar fläckarna ur väven
fläckarna
var kom de från var kommer de
från
se det kvinnliga
hur dessa lappar, lagar barnets
byxbak då barnet åkt kana
detta är ett övande inför mötet
med det vilket benämns död
dödens beslut kan vi ej tyda
vi kan bara vackert överlämna
våra kroppar
vika våra kläder vackert
överlämna
i visshet av att allt har en
mening
en grund
vi kan se allt detta i årstiderna
glädjen i växandet
glädjen i vissnandet
ja
det kanske är detta vi övar varje
dygn
klär av klär på
viker kläder snyggt
tvättar stryker
håller oss rena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar