golvet andas
skogarnas vida
dofter
kvistögon pilar kvickt in i
sprickor in i vrår
lyfter steg över
njuter
doften av såpa
ur skopan med det vackersnidade
handtaget
väggarna är timrade
fönstren är
ja fönstren är där ändå
helt klara i blicken
vita tyllgardiner fläktar mjukt
hon står vid bänken
ser ut
ibland händer det att fönstren är
vore ni ej fönster
vore ni vattenfloder
vore ni
ni vore
allt
det
är
är
hon ler
stryker med handen över bänken
köksbänken
tack att du är
lagd här
i stugans
vår
det förflutna är en bakgård
just nu lever jag med
att det enda vi behöver göra är
att urskilja det vilket är nu
samt det vilket är bakgården
kommen av vind
kommen av stjärnsådd
kommen
av
väverskornas
himlars vävandetrådar
spända
ur
ögon
genom ögon
utredda kammade
med händers mjuka rörelser
kommen av
kommen ur
vad är vinden
vad är stjärnsådden
är dessa aromen
vilken stiger upp ur markernas
gryningsdanser
dimma sägs det
morgonrodnad
rodnande morgon
morgonvind
vart är min vilja komma i dessa
ordslingor
är stegen
turerna i dessa danser inlagda
jag ser kärleksfyllda
smörgåspaket
hur mödrar stod vid köksbänkar
stod vid köksbänken
bredde smörgåsar
det
detta tycker du om barnet mitt
så lindade de in smörgåsarna i
detta papper vilket var
låt oss säga infettat
sedermera kom dessa papper att
bli mera
förfinade
ur det grovkorniga saltet
modern gjorde paket med vita
snören
barnet vandrade till skolhuset
däri klockan ringde
klangen lindades mjukt runt dalen
så är stegen inlindade paket
näringspaket
inlindade
lagda i dagens gärning
så lev dina steg i anmodan
hur var stegen komna av vind av
stjärnsådd
stig in i varje ditt steg
bli ett med utförandet
hon ler
i nattens stjärnhavda
stillhet
ibland
måste jag andas ut intrycken
så länge att gryningen hinner
ifatt mig ur
svartkornens malande strömmar
född in i detta
född ut av detta
så vet du att född är given
näring till stillande av hunger
barnet
du törstade
strupen snördes samman av
ökenhettans händer
vem var
vad var denna hetta
det finns stunder i livet
vari du kan känna den snörningen
existerande trots ickeexisterande
känna en existens vilken ej
finner berättigande i upplevelsen
det finns stunder i livet vari du
kan känna den snörningen
stunder av känslor vilka stiger
upp liknande fyrverkerier
fyrverkerikvastar
vem tände
vad är stubinen
emotioner – sinnesrörelser stigna
ur ett
varsel
ej egentligen ur hjärtat
en blinkning av ett du ej ser
en blinkning liknande en flirt
en blinkning av ett du icke ser
detta är starka känslor
vilka stiger upp
exploderar i samtidig implosion
de ger dig den känslan att
strupen snörs samman
tungan blir ett sandpapper
en påse med mjöl har hällts utan
vätska i din mun
detta är starka känslor vilka ger
dig känslan
känslan av att din strupe är
hopsnörd
är det ej bra frågar jag
detta är obehagligt det driver
fram överhetta överkyla
det är bra säger jag ty
snörningen är maningen att stilla
din stämma
stilla dig
se fyrverkeriet
och det är bra ty fyrverkeriet
klingar
tonar ut
ändå är fyrverkeriet där
fyrverkeriet gav dig en
upplevelse vilken ruskade om dig
törstade i ökenhettan ökenkylan
nu framstiger oasen
med klart vatten
med skålar fyllda med fikon med
dadlar med oliver
i bakgårdar finns ofta vackra
krukor
med kryddörter doftande
spinnande katter
vävande spindlar
vackert lagda stenar
gräs
sticker upp
med silverplymer
nu framstiger oasen med klart
vatten
med skålar fyllda med fikon
dadlar oliver
inte ett moln kan du se på denna
himmel
vem
vad var detta
det var det oförlösta
det var ett vilket drog dig
samman
vilket vidgade din syn
vilket vidgade din strupe
nu
ljuder din lovsång fri
ur stjärnorna vilak upptände ditt
mörker
så har jag genom detta i denna
dag insett
pärlans skönhet
vilken är nedlagd i oss
pärlans namn är gudomens ljus
värme
kärlek i oss
detta medvetande i att gudomen är
i oss innebär icke maktutövande
det är i oss innebär att leva i
den skönhet gudomen skapar verkar i
det innebär att klä av sig varje
tankeskepnad
klädnad lagd i döljande
pansarveck samt instiga i havet i alltet
med insikten av det ren
kärlek är
i ödmjukhet böjer jag mitt hjärta
till en hand
i ödmjukhet kupar jag mitt hjärta
till en hand
i denna insikt eftersträvar jag
att min, varje kroppsrörelse är just
förlängningen redskapet till
i gudomens kärlek
vilken är föreningen av ljus samt
värme
animus anima
står vid köksbänkens
rena skiva
lyfter glaset med
källans vatten
detta vatten
tvagat
kysst av
månglöd
av solglöd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar