visst är det så du kära yrväder
att visst kan tanken
yrka sin rätt
vem är domstolen
vem är försvarsadvokat
vem är åklagare
vem skrev avtalet
vem
gjorde vad
vem är vad
vad är vem
rätt
justitia
vågen höger vänster
hjärta
däri är domstolen
och visst är det fascinerande att
de byggde sina stenskepp
i formen gestalten av ett öga
detta öga finns i de flesta
visdomsfolks medvetanden
däri kan tanken yrka sin rätt
tanken har gått i skola länge
varit lärjunge i mästarens
ellipser
levt i elliptisk tillvaro
skådande
iakttagande
tanken har varit lärjunge i
mästarens ellipser länge
längre än båd mästaren båd tanken
kan minnas
visst kan de om de anstränger sig
det finns inte en orsak att så
göra
vi har varit här
vi är ej desamma vilka vi var
ändå är vi det ur molekylär
aspekt
å andra sidan ej
så är det
längre än båd mästaren båd tanken
minns
satt tanken i mästarens öga
iakttog i tystnad allt det vilket
strömmade
ja
faktiskt ända tills stunden
det
hörsammades av tanken
tanken insåg att
det ej var
det
då
vidgades pupillen
och mästaren viskade i mjukstämma
vandra in till stranden på denna
eker
eller denna tråd
hämta mig kornet vilket ligger
vid denna tråds slutvinjett
denna tråds slut vilket är dess
början
vips skuttade tanken upp på
tråden
är det inte något mer du vill ha
när jag ändå är på väg
detta vips blev inte ett vips
ty tanken halkade av ända
det löser jag i ett nafs
log tanken
detta nafs blev inte ett nafs
ty tanken fastnade;
det tanken gavs i den klarnade
insiktsstunden var en droppe gryning
till fuktande av läpparnas
tystslutna
tanken mindes iakttagandet
iakttog lugnt tråden
du är rund
du är spänd
tanken log
mellan två poler vilket ej är
mellan
ty svängningar uppstår vilka ej
är
synliga med blotta ögat
du är vare sig början eller slut
slut eller början
du ser rak ut
det
gör du
det är lureri
tanken inväntade nu trådens redo
detta inväntande var ej väntande
det var iakttagande av skönheten
det var med skönheten tanken
levde med tråden
tanken slöt ögonen in i lyssnande
lyfte handen
rörde lätt vid tråden
varvid tonen
samtonen gled till stranden och
hämtade kornet
sannhetskornet
tonen lade kornet i mästarens
hand
tanken kom närmre
tackade tråden för färden
så är du i denna stund mästare
säg kan jag vila mig en stund i
ditt öga
iakttaga i tystnad allt det
vilket strömmar
ur det vilket växer i våra händer
jag ser dig värma dina händer
dina blå händer kupade runt elden
räckte armarna
ej helt runt din kropp i givande
åkerbrasa
dragit har du
dragit det gammelåldriga
gammelåldrande gistna
multnande till cirkeln i bergsöga
gnistan bad du till
ur himlars vida eldhav
en brasa brinner i en åkers nav
jag ser dig värma dina violetta
händer
kupade runt elden
värmen är inkommande
ur bröstficka lyfter du
hjärtboken
bläddrar färdkostens maning
blad svarade
lossade du
bäddade in i eld
flammor stiger
andas dansar
skönhet
ögonen dina stannar vid ett blad
stämman skälver
stammar
du följer raderna som vore
raderna radband
skimrande bönepärlor
dig kan jag ej släppa
elden sjunker samman är sothärd
ditt bröst
andningen piper vemod
som vore de säckpiporna
ljudande med hedens sorgebål
stammarna sluter sig samman runt
dig
havet sköljer dina händer
saltstänkta stränder
träden skänker
soldroppade skuggor
varsamt lösgör stammarna detta
blad
skuggan av ett var
soldroppar doftar ditt hjärta
sothärden glöder åter
i det du släpper detta blad
stiger elden in i levandeliv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar