den 3 juni 2013

visst kan jag

förtälja er

avskedets smärta

ändå

än

då

kan jag ej förtälja er

smärtan

smärtan blickar in i mitt ansikte

varför gives jag tragikens mask

kan du icke uppleva glädjens smärta

känna hjärtats knoppar brista

är det

ej smärta

är det

ej

glädje

vore ditt val att förbli innesluten

i skalets hölje

i fingrar av stjälk

av hjärtblad

ljuset

ströddes in i sprickorna

du valde stiga upp

ur bädden vilken

vaggade

dig

spikar vilka sitter fast

vaggas

ut

ja

ja

de säger vickas

vickas

är det hicka

eller är rörelsen möjligen samma

ja hicka är kanske båd vicka samt vagga

diafragmarörelse

det kan vara välgörande ha detta skal runt sig

barn kan känna sig trygga i sele frågan är om det är barnet eller

föräldern vilken ingives trygghet av selen

blommor vidgar knoppen

skalen

ögon slutna säras

allt slutet bär en vilja till

öppnande

detta öppnande är

smärta

glädje

visst kan jag förtälja er

avskedets smärta

ändå kan jag ej förtälja er smärtan

ty avskedet är icke änden av vägen

är icke änden av tråden

säg mig

har du en gång spunnit

ull

har du en gång hållit en slända i handen

har du en gång haft den vackra korgen vid dina fötter

korgen du gavs av korgmakaren

denna korg är flätad näver

av flätad näver

korgmakaren tar ej utan lov

korgen är flätad av näver

ty molnen skall ej krypa ut

krypa ut

ur

längtan har molnen att segla

kanske minns molnen vandringarna

i grässlätterna

molnen

dessa moln är ull

tvättad ull

du snurrar sländan

spinner tråden

nynnar

spinn

spinn

sländan spinner tråden

du följer ulltotten

därtill

när

du fäster  ulltotten därtill

i den stund änden tar slut

moder måne sluter mina ögon

alla hennes gestalter stiger fram

i ny; uppanom

skär hon med silverskära av det vissna

det vissna vattnar jorden

där till

när

hon ympar grenar in

moln

vattenmoln

i nedan nedanom skördar hon med silverskäran

kornen

bäddar in kornen i moder jords

för

klädes

ficka

ser du vattnen

vatten

regn snö

hav sjöar

strömmar kretslopp

så hur

hur

skall jag

förtälja er avskedets smärta

i det jag ej ser avsked

saknad kan jag känna

i min egen oförmåga att ej uppleva

den allomstädes närvaron

saknad kan jag känna

ändå

än

då

lever alla goda stunder i hjärtat

saknad

sakral verklighet

sakral

spinal

innan utom

respirare

inspirare

de visste

och de vet instegens utsteg

utmarksvandrare

inmarksvandrare

de följde nattens blå strålar

allt upplystes av ett blått sken

ett blått sken vilket dessa kunde se

detta utan att blodet isades

frös till is i dessas ådror

detta sken var icke skenbart

det var skenbart i det de avkläder

avklädde synen

ge sken av vilket är lögnen

orden kan vända synen         

du ser detta sken

ge sken av och med ens öppnas dammluckor

tankar virvlar

forsar fram

orden kan vända synen

bort från det vilket är

du ser detta sken av

och med ens öppnas dammluckor

oceaner av trådar

ty detta att giva ett sken kan vara upplysande

sken lyser upp natten

det kan även vara lögn

det säges skendöd – till synes död

till synes verka vara död

sken död

initiering

de såg detta blå sken och dessas ådror skimrade

genom hudens tunna slöja

purpur rosa aprikos

inkarnatsfärger

och hade blodet frusit till is så var det samt är

ty detta är den rena tonen

jag skulle vilja säga den absolut renaste tonen

vilken lyfter bergens

kullarnas

markernas

allts hudar

allt är i detta blå sken

vilket är gryningsdimman

detta är ej blindgörande dimma

är ej töcknardimma

är ej drönardimma

är ej slögörardimma

detta är skärpande dimma

i detta såg dessa

ser dessa blodets alla vägar

allvägar

vilka samtliga dras till mitten

dessa såg eldar flamma

dras till mitten

träd brann

träden lade sig själva in i elden

dessa såg solen

träden andades ut solljus värmen

vilket

vilken skapat barken bladen spunnit vävt allt det du ser i träd

vara träd

i elden frigörs så gåvorna

du kan se vattnet

du kan se de så kallade världselementen andas

så är det är den absolut rena tonen

i samma saga

så är vävarrörelsen

alltid tillstädes

de såg

de insåg

de ser

de inser

allt det vilket verkar

och detta sken

är

den absolut renaste tonen

isarnas saga vet du

och minns kristallernas urkälla

allt är icke bundet till jorden till tyngden

allt är balanserande rörelse

i det jag säger; minns isarna tänker tanken genast istid

manar fram

antingen issmältning med översvämning

eller åter

istid

jag sade

se isarna i det dessa är

isarna är rena toner

kompakt massa

vilken släpper in samt igenom ljus

i exakt avvägande

avvägning

i förhållande till det du mäktar lyssna eller se