minns du
stengolvet
med grus
lämnat efter skor
stolen vilken släpades ut
eller in
minns du golvet av plank
bräder
den skrapande stolen
det där
ihåliga ljudet
hotfyllt
minns du den vackra gesten av den
lyftade stolen
en vinge en fläkt av rörelsen
inte ett ljud
bara en
insikt
så är det ju
du kan stå vid stranden
du kan se allt i klart
framträdande ljus
du kan se havets spegelblanka yta
allt är stilla
helt
stilla
ja det sägs att horisonten är en
linje
länge var deras upplevelse att
nådde de fram dit så skulle de ramla över relingen
så skulle de ramla över kanten
famla i tomma intet
ögon kisade samt insåg sakta
att denna kant viskar kom
kom utforska mig kom
så kan det inte vara det de säger
det vet ju jag
vilken är horisonten kanten
religen
ögonen
lyssnarögonen byggde skepp
vilka bar dem allt närmre det där
så kallade avslutet
ögonen levde i hel förvissning
att livet ej kunde vara
havet ej kunde vara så där
avklippt
det syntes ju inte heller fransar
på den där mattkanten
allt närmre kom de
skeppen samt ögonen
tro för allan del ej att detta
var en enkel strapats
ögonen var ju tämligen tomhänta
kapital behövdes
samt material
nej en enkel strapats var det ej
att locka människor in i det de såg med fasa in i
ögonen vandrade in i de vida
skogarna
satt därinne länge och väl
undervisades av träden
och gavs slutligen virke till
skeppens
teg och tåg
floden bar timren till stranden
helt nära det ankommande havets
vik
ögonen byggde skepp
med hjälp av trädens ord
med hjälp av en man med virkeshänder
vilka en gryning kom vandrandes
ur vad
det visste ej ögonen
den vandrande med virkeshänder
hade levt med vindarna båd länge
och väl
hade levt med havets vägar båd
länge och väl
dessa båda slog nu sina kloka
hjärthuvuden samman
förfärdigade skeppen till resa
segel behövdes till masterna de
sju höga
av stammars ord givna
rena linjer
svarvade av stenfolkens
stjärnklanger
ur dalen med fröskal med ängsull
hördes spinnerskor nynna
sländvingar
hördes väverskorna trampa
ögonvägars solv
hördes sömmerskornas nålar
nynnande
fästa stygnen till bäring
böljande vita
segel
flög in till masternas ståtliga
resta skönhet
vindarna bar skeppen in i hav
tro nu inte att det var bara att
färdas
detta var ej en enkel strapats
många fick dessa ögon övertyga om
vinsten
ty de lyssnade ej till ögonens
måleriska vetenskapliga teorier
vinsten var det de lyssnade till
samt därigenom gav ögonen penningar
till förnödenheter ombord till
besättning
så blåste vindarna luft i seglen
ankaret drogs upp ur botten
trossar och rep lindades upp
skeppen seglade fria
med detta
sakta närmade de sig linjen
denna tunna strimma vilken de så
ofta sett upplösas
lev med bilden du nuvarande
människa
lev med bilden
upplev denna oändliga tillit
dessa ögon innehade
den oändliga tillit dessa ögon
måste ha tillåtit strömma ur hjärtat in i händerna
samtidigt med denna pirrande
känsla i maggropen
har min känsla vilselett mig
var säkerligen en fråga vilken
snuddade nuddade färden
vinden viskar
du frågar du svarar
ikläd dig frågans skrud
ikläd dig svarets skrud
ja ikläd dig mötets skrud
så vet du
det vilket är
detta ikläd är att tömma dig på
det den du är
utan att förlora dig
du är i detta möte i denna fråga
i detta svar
ett vitt ark varpå vari skriften
regnar in
därigenom upplöses all agg all
missförståelse
alla krumbukter
och uppstår krumbukter är de
dessa krumbukter ungkalvar gör
i det de leker i hagen med sina
långa nylärda gå ben
klövar
klöver
timotej
har min upplevelse min känsla
vilselett mig
rösten viskar
detta är bilden av att leva i
känslornas
de oskolade känslornas
myriader samt sjunka in i upplevelsen
ja
detta är
att stiga över kanten
trappsteget relingen
och det är att befinna sig i
tomma intet
i oändligheten
det är i den stunden
horisonten omfamnar dig
och varför fly undan
det är sant i ljus lever skugga
i skugga lever ljus
dessa r dina händer
och dina händer är barnen i
skolbänken
i skolan
lära gå
lära leva
barn
kan du höra bäcken porla
slut ögonen lyssna skarpare
lyssna med skärpa
kan du höra bäcken porla
det faller ofta mörker in i
ängdernas ögon
skogarnas grenar
det faller ofta mörker in
orkeslöshetens
töcken
svärta
vi måste uppgradera
mörkrets ljuskorn
examen
invigning
uppgradering
upplevelse
hör du bäcken verkligen porla nu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar