hur kan ett tomrum
så snabbt uppstå
ett
balanstomrum
ett skynke bredes ut
ut över knytes om
som om
jag vore en möbel
jag ber
låt detta skynke vara vitt
ej bindas
hårt
oh om
detta skynke var
en luftballong
så skulle jag andas min hjärteld
däri
stiga med vinden
vad har jag givit vidare i livet
vad har jag gjort i livet
vad har jag
ställt till
begravning
eller
fest
klarnad är
ögonfloden
av uratom
klyver mörkret
denna hand är icke snäll
vilken knyts runt mitt bröst
mitt hjärta
han satte sig där under trädens
vida tankekupol
han slöt ögonen
det syntes träden
som om han bar vilja till att
utestänga allt larm
alarmerande slungor
ansiktet blev i detta slutande
milt
milt rofyllt
larmen upphörde tjuta
alarmen stängdes av
han var i visshetens uppenbarelse
han hade så länge hört bulldozers
ångvältar
stenkrossar ljuda
ljuda är väl egentligen ett ord
ej hemmahörande i detta
kugghjul mal osmorda
visst såg han kugghjulen
dessa fantastiska hjul
vilka driver fram hjordarna i
jämn lunk
så kunde det vara
i den mening kugghjulen uppkom i
uppkom ur
han satte sig där under trädens
vida tankekupoler
lyssnade in i bladens susande
vattenspeglar
så många blad
så många nedtecknade tankar
han lyssnade
lyssnade
följde vindarnas
mjuka rörelser
händer så kärleksfyllda rufsar
hår
rufsar om hår
ett leende vaknar
sprider sig sakta ut
han inser denna vackra lätthet
dessa ur åldriga stammar
i denna lätthet
inser
ser in
han sträcker sina stigar
in i hennes händer
livet flödar frihet
han förenar armarna
fingrarna med trädens vida
tankekupoler
upplever knopparna
pärlorna
bekymrar sig inte längre om
vem eller vad
andas
följer med
med följer andas
inser
ser in
bladen vecklas ut
inom sig ler han
jag trodde fåglarna fjärilarna
tanken pilar runt
lindar gyllenband
han ser in
inser
sitter under trädens vida
tankekupoler
en man med stilla ansikte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar