de drömda seglen är segel
vilka pärlemorspindeln vävde
ur himmelssländans tårar
denna slända bär vingar av
skirglas vars ådror
nerver är alla blads alla lövens
stammar
vem bar seglen
vem
vad bar seglen
detta gjorde molnskeppen
de vilka makaren gjorde ur
stammarnas gåvor
och stammarna bär ringar utomlopp
inom
utom
vad är detta lopp
blod – om – lopp
åter svävar bilden av förmak av
kammare fram
av centrum av periferin
blodomlott kanskekan ske vi kan
säga
banor vilka vandrar likt skytteln
i väven
banor löper ej amok
löper amor
åter befinner vi oss i detta
vackra tempel
vari väggarna är skirvita
vari slöjor är spindelvävstunna
vari skålen andas låga i
kammarens inre
detta skepp
dessa segel
är livet vilket bar dig in
ja molnen
är ornament
sagor komna ur livsinsignier
ädelstenssigill
du kan se molnen segla
höra molnen förtälja sagovida
ser du skeppen med pärlemorsegel
anlända in i
till destinationshamnar
hamnmötaren sträcker ut
handen
du stiger in i liv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar