axlarna
så långt nedsjunkna
snuddar vid valven
fotvalven
där hon sitter i strandlinjens
vagga
sjön
havet är spegelblankt
en utbredd glasskiva med
kristallsvanar stilla
den nedgående solen
tonar eldcinnober in
i svanarnas fasetter
i den stunden orkar hennes ögon
brinna
ur tonandecinnober
hon vet ej längre vari andningen
hennes upphör
vet ej längre vari bröstet sakta
slutar hävas
det enda hon bär i korgen
visshetskorgen är
kämpa emot lönar sig ej
hon har sett hur havet kantrat
seglen
set havet möta klipporna
de säger att vågor slås mot
klippor
hon har sett hur havet rinner
breder ut sig över klipporna
lugnt återförenas med havet
hon ler
minns orden; en droppe kan höja
havet
sant är det
en droppe kan göra att havet
stiger över kanterna i bägaren
bägaren vilka hålles i handen
korgen
visshetskorgen har hon ställt vid
vandringssidan
fingrar kan ännu långt borta
uppleva flätningen
vandringen över hedarna ängarna
frågandes om löfte till
korgflätan
inväntande bejakelse
hon kan i korgens flätmönster
skönja kvistar
ögon
så är det med vissheten
den ser genom mönstren
vägen
aldrig stängd
hon drar försiktigt in luften
det gör ont att andas
taltrasten i hasseln sjunger en
visa
en visa hon ej hört
alltid hört
ett minne ur molnstränderna
sänker sig sakta ned över till
henne
hon tar av sig skorna
sanden rinner in mellan tårna
solvarm
är sanden
det är nu spegeln spricker
de säger att spegeln brister
den spricker
hon ser vinterns isar
vakarna
inte folken vilka skrider vakande
hon ser vakarna
likt svarta pupiller blicka upp
eller varför ej ned
fjällen vilka glimmar är så
vackra där i bottnen
de säger att havet har en botten
hon ser folken vilka badar i
vakar
hon huttrar
ler beundrar dessas mod
havet är en öppnad hand
kom
kom vandra in i molnstäderna
skogarna
vilka är inom mig
hon lyfter blicken ser himlarna
en blank spegelskiva
hon är i stränderna
taltrastar bildar ring
strör rosenblad
in i hennes bröst
andningen är
befriad
*
så är alla givna toner
stämgaffeln är eolsharpan vilken
ej har tystnat
eolsharpan vilken alltid ljuder
tonerna är de vilka kan sägas
vara ohörbara
änå är det så att dessa toner
ljuder högre än det ohörbara
all rörelse eftersträvar harmoni
efter
strävar
efter är ett skeende vilket är en
följd av
är en reaktion av
strävar
toner uppkommer
framkommer ur en friktion
vi kan säga att sträva ytor rör
vid varandra
kan du se redkapsmakaren
dockmakaren med trä i hand
täljd är träbiten
stickor ojämnheter är synliga
formens
brukens kommande är antytt
med sandpapper putsas detta trä
mjukt
ur det sträva framträder det
mjuka av inkännande rörelse
alla är givna toner vilka alla
strävar in i harmoni
symfonisk verklighet
håller du en stämgaffel i handen
hör du tonen först så tonar den ut eller vem vet
in
med stämgaffeln kan du stämma
instrumentet
energihjulen är stämda in i
tonklang
meridianklanger
hur lätt är det ej att se huvud
hjärta tå
hjärtat säges ofta ligga på
vänster sida
hur kan ett hjärta ligga på
på vänster sida
i detta fall ligger hjärtat i
hjärtkammaren
alltså i
dessutom ligger hjärtat mitt i
bröstet
så din kropp har ett hjärtland
vari hjärtat är
så har din kropp ett midland
mittenland
däri solen strålar
värmer dina hjärtblad
energihjulen är i evig rörelse
ja det är dessa
är de sju planetariska tillstånd
eller är de nio
eller tolv
eller oändligen
ja
vem vet
du vet i det den diatoniska
skalan ljuder
mellanton
hjärtton
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar