det vandrar en man
med händer fyllda av sägner
skorna är ställd vid
tröskeln till trappan
trappan vilken leder till
stranden
mannen besöker stranden i stunder
av stunder
stranden andas frid
träden andas frid
han andas stillhet
andas
liv
mannen kavlar upp byxbenen
vandrar barfota
ser du närmre är detta icke
byxben
detta är ett långt ländkläde
mannen föredrar barfotavandringar
hudkänsla
in i djupupplevande
barfotavandringar här i sanden
vilken mjukt omfamnar hans fötter
mjukt kryper upp runt tårna
han ler
kanske är ni sandrötter
sandrevor girlander
mannen föredrar barfotavandringar
här i havet
han bär halsband av snäckor av
korall
och han har vandrat här så länge
havet kan minnas
ja längre än detta minnas kan
i denna stund sträcker han kupade
händer in i hav
hav oh hav
bringa mig snäckan
jag såg den färdas
bringa mig snäckan vilken ljuder
ty jag hörde hennes rop denna
skymning kommen
sjöstjärnor bildar ring runt
mannen
havet lägger snäckan i hans
händer
mjukt lyfter han snäckan
mjukt formar han läppar om
han andas
giver luft till snäckans egna
sånger
korallskogar susar blad i det
vindar
dyker in i havet
svävande är rockor
strömmande är valar
stjärnor regnar in i havet ur
skogen
himmelsskogen
sjöstjärnor bildar ring runt
mannen
berget
bergen klättrar upp ur havet
tolv hägrar vita
befriar den trettonde
det är i den stunden mannens ögon
bär gnistrande strålglans
trappan löses upp
tröskeln
är en tröskel mellan sol och
skugga
sinnen skärps
slipas rena
med ens synes det fagra landets
öppnade slöjor
vari havet viskar
jag upphäver allt vilket skett
ur mig rinner allt kommande
drick ur denna bägare av vatten
hägrar bär henne
de möts i gryningen vid midnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar