skeppen vaggar
i ljusockrahav
molnen är fjärran
vilande inunder vågornas täcken
stundtals skimrande
cinnober röda
havet är stilla
andan flämtande
rörelsen är stilla
skeppen vaggar
seglen är sänkta
lindade
turbaner
håller samman
ansikten är täckta
färgerna är svarta
är vita
skeppen stannar
inför nattens ankomst
vid brunnen
endast skeppen vet
därinvid
breder de ut sina färder
spänner de dukar
till stjärnlä
hon stiger upp
lyser upp
nattens skönhet
drottningen
av denna stillhet
eldar vaknar
samtal böljar väver
kuddar dyner
danser dofter
toner
danser
sömnen lindar
en väktare följer drömmarnas
vandringar
i gryningen vaknar färderna
ser du sanden dras samman
ser du
hör du stjärnrasen
rasa är falla
falla är rasa
rasa är ej raseri
detta falla är en pensel vilken
målar guldbågar
silverbågar tilltalar ditt
hjärtas röst
nej
det du ser är ej järnfilsspån
jo
hennes hjärta är det
vilket drar samman järnets kraft
vilket strömmade in i sanden
låt oss säga regnade in i sanden
detta regn var mer pudrade
doftade sanden
med järnets kraft
hennes hjärta är magneten
magneten vilken drar samman
sanden
till stenar
ty talet var i dessa städer
annorstädes oklart
otydligt sluddrande
stenarna gjordes ej
rullades ej stora
lagom till munnar
munsrum
folken; talet i dessa städer
skolades
just genom dessa stenar i munnen
artikulationsstenar
så blomstrade språken i
fjärdedelstakt
i den femte uppstod
talsigillet
i rosentemplet
vari rosorna vita blöder röda
och järnet i detta är det röda
och blodet i detta är det röda
järnet
blodet är insikten
meteoreldar
gav samt ger i höstanemoners
bägare
vem var han vilken stred mot
drakarna
och var detta mot eller med
var du där lyssnare
du skall vetande uppleva kraften
vilken ingjöts i deras hjärtan
ser du eldarna i natten
ser du eldarna släckas
genom kupade händer
hur röken sprides
en dimma
skira slöjor
smeker sanden
cirkeln vidgas för att dras
samman till mitten
så är centrums bud
utandning till periferin
inhämta inandas dras samman
ja stenarna skolade talet
talens klanger levde rena
lever rena
vet du
i stunder av tal
andas du droppar
ser du
ej stenarna
ser du svävande bubblor
regnbågsbubblor
orden spricker i de stunder
du ej andas språket varsamt
ser du sanden
ser du havet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar