koala med ditt milda anlete
blickar mjukt en aning sorgset in
i den röda
vidsträckta sanden
ser sanden andas vågsvall
där bakom
framför
eukalyptusträden
kanske bär de ej detta namn
dessa solparasoller
giver lä
giver skugga i det soldroppar
dallrar hetta
koala med ditt milda anlete
blickar mjukt en aning sorgset in
i bergsansikte
ljusdansare lyfter slöjor
illumination
i nordanfärder ilar pilar iller
iller kviller
ur trädens kronor
lyfter fem färgprakter
nymfer
vingskrudar
talar in i vinden
alltmedan skriftställaren
ritar med fingerpenna i sanden
koala med ditt milda ansikte
blickar du
en aning sorgset in i
bergsansiktet
lagt i dimma
allt djupare in skådar du
ser ur stenen en människoblomma frigöras
träd stiger upp
ur molnfria händer
lugn andas i gryende morgon
fjäderskrudar
har lagt färger i bad
vita andas de
med vingar slutna om
ännusöm
nålarna
är lagda i månmoders nåldyna
med slutna ögon drömma de
trådvägar
träd stiger upp ur molnfria
händer
illumination
vem målar med vida linjer
penseldrags
smekningar
vila är färgernas
tonskala
svart vit grå
vem andas tonerna
vem bär handen i handen
vari är kitteln fästad
med färg
med vatten
vad heter paletten
olja
akvarell
tempera
temperamenten andas
elementen sjunger
illumination
stigen ur intighet
träd stiger upp ur molnfria
händer
lugn andas i gryende morgon
rörelsen följer ditt milda an
lete
säg mig
vad tappade du
tappade du orden
bröt du spetsen
av udden av blyerts
vad skrämde din hand
vad letar du efter
sätt dig här
upphör leta
slut ögonen hör tassande mjuka
steg
det tappade är kommet
stora ekfat doftar årgång
rörelsen följer ditt milda an
lete
vad letar du
intet och allt
allt och intet
du följer lugnets rörelse
sengångaren
sävligt
sävligt glider sengångaren
kvistar bugar
niger mjukt
ömt omfamnar sengångaren dem alla
stamträden äro fyllda med grenar
blad är skrivna
löv följer bladen
ådringar nerver
är träd
vem är sengångaren du ser
sengångaren glider mjukt
denna sengångare är en kvinna
vilken vakar i natten
hon glider mjukt från sten till
sten
till sten från sten
glider mjukt över
ängen
gräset viker sig
stiger upp
hennes stig är icke synlig
är hennes timma sen
är hon ur floden stigen
den vilken de säger är svart
är indigoblå djup
styx
se hennes vackra ansikte
moder i natten
silverskimrande är ditt ansikte
ur stenar ser du
en människoblomma frigöras
hennes historia är lång
fylld med allt det varje blommas
historia är
med frö
med skott
med gallring
med
med
hon tillredde bålet
bäddade in sin
kropps maror
i blå stäppsalvia
hon bad
skymningselden
antända
bålet
ystert flammade hon
upp
virvlade
upp
slutligen
låg glödande kol
kolen växte
växte
koala med ditt milda anlete
blickar mjukt
en aning sorgset in i den röda
vidsträckta sanden
ser sanden andas vågsvall
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar