så
skriver vi i sanden
vi smeker mjukt ut vågorna
vågorna drivna av stormar vilka
täppte alla porer
vilka tilltäppte tillförseln av ljus
sanden reste sig
skakade ur
stormarna
sandmoln steg
skingrades
oron lades stilla
så skriver vi i sanden
vi smeker mjukt ut vågorna
sanden är en skiva
ett blad ett ark
hör du vinden susa
begynnande vid det första bladet
i det sista
ty är det ett första är det ett
sista
är det ett sista är det ett
första
åkallar
de
en
värld
är världen uppdelad
åkallar du ett första
ja, då åkallar du ett sista
vinden avkläder kvisten bladet
lägger denna kvist i din hand
kvisten blickar vida ut
ser stigarna bak den dallrande
hettan
likt tät andningsluft
solbelyst
stigen ur ökennätternas kyla
stjärnklara
kvisten är lagd i din hand
från var är denna kvist kommen
från bambu är kvisten kommen
vem förde denna kvist till dig
var det månne karavanen
karavanen vilken doftade nejlika
kardemumma
kryddor siden
tunga ögondraperier
var det karavanen
vinden
skeppen varför var då seglen
rivna
var det skeppen
vem vaggade skeppen i händerna
vem blåste stormarna
vem
vem eller
vad
kanske var det kondoren
örnen
falken
vilken lade kvisten i din hand
vem skar av kvisten
vem skalade kvisten med silverskäran
sabeln
macheten
kvisten är i din hand
du skriver i sanden däri skuggan
är upplyst
du hör bin surra
du ser blad av vax
vad ser du mer
ser du en nål
ett stift skänkes ur månmoders
hand
öga har den ej
en spets har den
sylvass
en kompassnål ur rosentempel
given
det rosentempel vari rosor bär
silverblad
vari träden vilka omfamnar synen
bär blad av silver av guld
stiftet är i din fingervagga
en låga är tänd
i en eldskål
av lera formad
fylld är den med olja
du sitter framför en stenskiva
med skivan av vax
mjukt landad i trädram
nålen manar dig
värm mig i lågan
du glödgar nålen
vilken är denna låga
kroppen formades ur lera
oljan är doften
lågan
den är ditt hjärta
så glödgar du nålen
skriver orden vilka ljuder i
nattens vidöppna
ädelstensöga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar