skogarna
släppte markernas händer
bergen reste med vindarnas
andning
moln yrde sand
sådde kornen i regnbågstäderna
vilka ur resorna lyftes
ängsgräsets nyvunna grönhav
stodo av sol nästan in i vitt
in i vita
i det solen rörde vid plymerna
rördes luften av silvervind
de hade vandrat milsvida med
milorna i eldskålar
i nätterna landat milen i
vakarögon
alltmedan de vilade utslitna
sulor
flätade remmar av färdernas ark
de kunde skönja kaktusslottens
tinnar och torn
såg drottningen bära en krona i
nattvila
ur skålar av eldglas bjöd hon de
törstande
helande nektar
taggar lyfte hon undan
till vad nyttjade dessa taggar
taggarna stämde ej in med hennes
vilja
i det de vaknade med
gryningsnystan i sina händer
såg de endast
kaktusar
pyrande sand
här och var trasselnystan
de tackade natten
tackade dagens gåva
inbjöd stegen till vandring
sedan de lindat fötterna svedda
av hetta med utvilade sulor
med flätade svarsremmar
så tydliga hade de inandats
spejarens viskande stämma
i det solen rörde vid huvudens
yttersta såg de marker öppnas
hörde de hennes sång
det fanns de vilka sade avgrund
med fasouppgivna ögon
flydde med ryggen fylld av
fruktan
så fanns det de med klarnade
hjärtögon
de såg skönheten spira ur hennes
timasång
hennes leende ögon såg djupt in i
dem
hon viskade
vem har inrett himmel samt
helvete
det senare kallat avgrundens djup
se detta ord
av
grundens
djup
hur skall ni kunna bygga tempel
utan grundens djup
minns detta i det molnen visar er
markernas skönhet
minns detta
det cirkeln
är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar