det vandrar en vandring
djupt in i havet
stegen är
lugna
så är steg i havens djup
glider fram
så gör älgen
så gör elefanten
trotsar sina kroppars tyngd
detta trots är ett vackert trots
ger mjuka avtryck
spår
i markerna
därmed i dessas
älgens elefantens bröst
stegen är lugna
en stege står lutad in till
vattenväggen
en stege
stegen
kom klättra uppför mig
klättra nedför
se rutorna
fönster ur vilka du blickar ut
in
pärlmusslan
pilgrimsmusslan glider fram
ritar spåren i markerna
sluten
öppnad
hon slår ut solfjädern
fläktar havets ansikte
soldamm virvlar i solfingervägar
sanden virvlar mjukgnistrande
svävar stiger
faller
pilgrimsmusslan
visar vägen till kammaren
där hon sitter vid drejskivan av
vatten
drejar skålar med blå bårder
barders toner är vävda in
skålarna sjuinger i hennes händer
hon drejar skålar
bränner dem i vatteneldens glöd
i den trettonde stunden
beger hon sig till
marknadsplatsen
tältdukar böljar
hon skänker
drejade skålar av vatten
till de vilka har behov av
skålarnas genomsiktliga skönhet
kammusslan kammar sjögräsets
böljande renhet
allt detta visar jag dig
ty dina händer är drejade
ögonskålar
fyllda med skärpa
så säger pilgrimsmusslan i det
denna breder ut vingar
samt flyger upp
ut
in i de uppstigna molnen
pilgrimsfjärilen andas
skimrande
girlander
en spegel är jag ej
ett öga
ja
kanske
visst strålar detta ord ja
vackert
vad är jag
är jag ja
säg ej nej till allt
andas ordet ja
ja
bejakelse
ja
en spegel är jag ej
ett öga
ja
kanske
visst strålar detta ord ja
vackert
vad är jag
är jag droppen ur regnfolkens ögon
trådarna dessa spann ur svarande
är jag droppen vilken förenar
havet
är havet min förenade länk
vad är vad
vilket är vilket
jag är sjön i det storvida havets
hand
urbilden svävar i mig
se djupare in
en spegel är jag ej ändå en slags
spegel
se djupare uteslut allt och inte
stig in i intet
vilket är detta tomma
arket vilket är intet
intighet
allting
allt var i den stora stillhetens
oändloghet
ett ljus en låga syntes
var det en pir
var det en fyr
var det eldfaten
var det eldskålen hon tände till
de förlista skeppen
i tornet med de vackra
irisgluggarna
varur hon släppte vingarna till
undsättning
dimman slöjan lyfte hon
stränderna bar stegen
se djupare och du skall se min
botten vara öknarnas dyner
smekta av steg
av rörelser
rör vid mitt hjärta
öppna mitt skal
min sång
vår sång
du kan i mig de alla dina dräkter
de dräkter du bär
de dräkter du bar
du kan se huru de rör vid
varandra
vid yttringarna av djupens höjder
du kan se hur djupen är ytan
ytan är djupen
hur allt är i sjunkande samt
stigande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar