så ofta undrar jag
hur kom de på slagen
hur mätte de slagen
det är en undran jag ej kan
släppa och troligen kan inte någon förtälja mig svaret
däremot kan jag uppleva hjärtan
gråta
hon täckte sakta ansiktet i
indigoslöjans djupsvarta blå gröna
allt eftersom ljusbärarna rörde
vid slöjan
vävd på ett sätt täckande
vävd på ett sätt genomsiktlig
endast de vilka bar ögonen med
sig kunde se ansiktet
hon skådade vida genom denna
slöja
säg mig
varför täcker du ansiktet
frågar den vind vilken varsamt
nalkas
hon skådar vinden
svarar sakta
jag har sett dem bära
så många namn
täckmantlar
namnen
dessa gömmer sig bakom
vad är egentligen ett namn
nära andas mötets nav
så många namn tager de
slipar de
namnen giver mig yrsel
genom slöjan
kan jag se dessas är
kan jag se
namnens är
ofta
har jag i dessa stunder sagt mig
är namnet namn
är namnet namaste
trött
mycket trött har jag blivit
av denna ständiga för villelse
denna slöja visar mig
stjärnornas urkälla
vinden rör varsamt
nalkandes
vid hennes
stjärnslöja
namnen gives vingar
möts i kärnorigo
renklara
dockmakerskan
sitter vid det runda bordet
hur många var riddarna
varför var bordet runt
gralen
kommen ur lera
ur blad
ur livsbark
ur rötter
gralen ur moln av moln
av vatten
så formade gralen det du kan
känna i dina händer
formen är ej formen
massan är ej massan
glaset är ej glaset
är sanden glas
är glaset eld
är vatten
droppar
ur ögats kanaler
allseende blickar ögat
en väggklocka tickar lugn
säg mig vem bar valnötsträdet vem
klöv skalen
vart seglade skalen
vem klöv trädet
vem snidade vem putsade
vem vandrade till urberget gavs
urtavlan
spejaren gav visare
du bliver ej visare av orden du
endast tänker
vem smidde pendeln
vem putsade glasskivan ren
en väggklocka tickar lugn
är du säker på at det är tiden
den visar
väggklockan tonar de hela de
halva slagen
fotogenlampan
glaset veken
osar ej
skänker skimmerlugn
så godvackra är hennes ögon
dockmakerskan
in genom fönster
flockas fåglar
ty hon är en fågelvärnerska
i vinterskogar
giver hon frön giver hon talg
i vinterskogar
ja så även i sommarens äng
fåglarna landar mjukt i åseende
hon sömmar dockor
hon har skådat dansernas rörelser
hon har följt dem
sett ansikten le
händer lyfta bära
kjolar bölja i vindar av toner
hon sömmar dockor
barnet vid hennes sida
följer i kärlek hennes
handrörelse
fåglarna
bär röda bröst
vänder i skymningen in i granens
vida mantel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar