himlaväverskorna
emottog de spunna trådarna av
månvita pärlord
spolarna bars in i strömföljen av
skyttlar
roendes kanoter
spända hudar runt trädgåvor
med kraftiga helande tag paddlade
de nedför flodens uppför
varpens trådar vävdes samman
väven sömmades till skrud
den vilken bar skruden bär den än
vandrade vida stigar
med fötter fyllda av löftesregn
så lätta så ömt berörandes
markens jordspann
med händer flätade till
gåvokorgar
bredde ut frukternas aromsötma
det funnos de vilka planterat
virkkrokar här och var i markerna
syntes
syntes ej
krokar agnade fastnade i skruden
fållade dess kant
skruden var en fransad väv
gråtande pärlor
vilka rullade in i floden
den gamla kom gåendes med
fjäderlätta steg
de vilka ej såg
såg en gammal vilken linkade med
värkande leder
markerna visste
vet
vem denna gamla är
den gamla omfamnade fransväven
trädde trådarna in i väven
med silvernålen hon bar i bröstet
trådar bars genom ögas vidsynthet
väven
ljudade i skönhet
språkens klanger
skrudbäraren
bär språkkänslighet
trädde trådarna in i väven
med silvernålen hon bar i bröstet
trådar bars genom ögas vidsynthet
väven
ljudade i skönhet
språkens klanger
de skrev de skrivna orden
i bladen vilka planterades i
lerkrukor
i sandens vågor kunde de
törstande skymta börden
smideseldar svarar till
klangernas färder
bergsväktaren löser bergets
bergsform
likt en väldig örn viker berget
ut bergsmantel
bergsväktaren är detta
jag visar dig min insida
mitt innandöme
döme
kungadöme
moralens väktare
i tronsalen
i harmoni
i allkärlek
serafim kerubim troner
i tronsalen viskar en djup stämma
bergsväktaren
har du månne försökt skriva med
pennan din
i eller på bergets väggar
ja du ser redan detta är en
visbörd
vad är i vad är på
ipå detta skrevs in
sant är bilden du ser av pennan
en fjäderpenna
en glaspenna
vilken vilar i bergshorn
krus
och berget är en knopp
en fingerknopp vilken håller den
skrivande udden stadig
i språkskönhet
har du månne sökt knacka hamra in
så sirliga tecken
bilder med stenhackan
har du månne målat med penslar
ser du skålarna i sten
med mortlar rörde de färger
de målade enkla bilder
bilderna är fyllda liv
liv i rörelse
anspråkslösa
otadliga i skönhet
vilken ej går i sin
vilken de ej benämner sin
bergsmålningar förtäljer historia
de är bilder av bakombarnets
stigar ur högra handens görelse
är målade ur framombarnets
ännudrömmande ögon
ur vänstra handens hjärtspinnande
de målade resedagböcker
nattböcker
profetior
spårmoln
till framombarnen
till att dessa ej skall gå vilse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar