ett liv lever i evig skönhet
det kan icke något undkommas
hur mycket något än förnekar
denna skönhet
skriven av änglabladens
fjäderdunsvingar
bladen är
bladens nerver
hela trädets innebörd
rot stam krona
breder ut manteln av bäranden
um
aum
bäranden
ett liv lever i evig skönhet
minns du det stora hjärtats sång
lägg ditt lyssnar öra till
moderns havande mage
hör du blodets svischande
susande
lyssna in i vindarnas löv
bladsånger
sången hör du där
lägg dig närmre till
varur härrör denna sång
ur ådror
skrivna med purpurbläck
med rubiners djupa
lätta moln lyfter ur markers
rörda vid
av fötter
vilka följer drottningarnas
nattelds skönhet
följer vattenpucklarna
vilka viker undan taggar
följer blixtarna från klar himmel
ur himlars vida mantelsamhörighet
följer regnen
vilka höljer molnen i händer
han är den vilken lyssnar
till
markens stämma
stämma
stämmer harpans nycklar
han vänder ansiktet in i solens
hetta
skimrande
hetta
dallrande hetta
hör vindarnas ankomst
hör stämman i nöd
bakom bergen
skymtar i kammens piggar
piggsvinen tänder piggar
är ljus med klarstarka strålar
han lägger örat till marken
hör hennes stämma
kvedostämma
för sig så övergiven
vibrerar en hud
han reser
sig
är en vind
vilken med mjuksnabba fötter
ilar
till
undsättning
han ser den satta urden
omfamnar
det kluvna
hoppet
han är en spejare vilken tröstar
ett barn
ett sandbarn
ett liv lever i evig skönhet
minns du det stora hjärtats sång
hur ensliga marker än månne vara
synes vara
synes
hur övergivna
ödsliga boningar
än synes
lever dessa i det stora hjärtats
sång
alltid älskat
alltid i liv
hon vandrar med tömda händer
linjerna är utsuddade
sedan hon höll dem in i
månregnets gryningssilver
händer kom
händer lyfte henne
andades hennes namn
in i hudens mantel
hon vandrar i skogarnas
lundar
ett enaste löv höres susa viska
väcka alla lövens kronor
stammarna
från norr från väster
från söder från öster
från nära
från fjärran
är
samlade
vandrade genom en av portarna
hon steg in i insikten
av detta lövs vandring
vandrade med etta löv in i
visdomens
källa
sänkte händernas rena in i
visdomens vishet
i detta mindes hon
rösten vilken viskade
hennes
namn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar