i det stora blås famn
andas gröna
smaragdådror
aftonhimlar andas rubinröd eld
näktergalen koltrasten
kärlekens vingar
moder
moder jord
din hud andas
och stenarna öppnar händer
upp stiger vita pärlmoln
pärlemor
pärlor
droppar
måndroppar skrudar träden
skrudar alltet
havet är vaggande lugn är ro
är ekan vilken följer vinden
ekan är handen vilken håller
denna stund i sin
denna stund inom vilken stängda
dörrar öppnas
molnstrimmor är fjädrar vilka
skriver
är låt oss säga revor
öppnade
revor
världar andas i endräkt
ser
stenar skrida
ser stenar dansa i ringen
i skira slöjor
svepande
denna natt
denna stund
speglar
barnets instigan
barnets utstigan
speglar ur kristallord
själsängders doftande skönhet
hon lindar molnen mjukt runt sig
månmoder i himlaskogar
är ett rosenmoln
vars ögonöar mjukt smeker ängens
tystro
stigar slumrar
träd susar
detta är susandesång
detta är
tystsång
denna sång är just det
stigande
det
fallande
fallande
stigans
är
frön faller in i markmjuka
smygande mockasiner är trädens
susande
så länge är dessa steg övade
barnen följde de äldres mognande
visshet
hur varje steg planterades
ljudlöst
ljudlöst svävar örnen
ögon rör vid markrymder
blommorna följer rörelsen i denna
natts öppnande
öppnade stenord
stenar viker undan
mantlar
gnistrande är hudar
ur vitas kristallords mjuka
bäddar
vinterängder är ej viljan tala nu
ändå är detta den utsprungna
vinterängen
orden vilka talades in i ditt
bröst
hon andas
du andas blomstringen
stenar planterades i ovaler
ellipser
vad säger dig detta
öga
öga skådar
lyhörda steg
givna ur frön
faller in i markrymder
markmjuka
bidar
stiger
ängen är ett blommande hav
skymningsdaggen är gryningsdagg
träden vaknar
ur nattväktarorden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar