den 7 juni 2013

du håller denna fågel i din hand

är den fågel av att du håller den i din hand

eller är denna fågel

fågel

i och med att du släpper fågeln fri

en fjäril landar i din hand

är denna fjäril

fjäril

i och med att du håller den i din hand

är det så kallade artbeständiga beroende av handen vilken håller det

eller är denna fjäril

fjäril

i och med att du släpper fjärilen fri

du kan göra så med en sten med en gren

med låt oss säga materia

samt fråga dig inte med abstraktionen utan med ditt hjärta

vad gör materia till materia

samt näri inträder finnas

gestaltas

skulpteras

samt blåses liv däri

näri

inträder finnas

är det så att du finns för att

ja – kanske är det fågeln fjärilen vilken gör att du finns

eller är människa

så är det

det du tänker levande inte med abstraktionen

låt oss säga att detta är en droppe ur drömmolnet

denna tanke är samt är egentligen oberoende av om du håller den

denna tanke är droppen

denna tanke är fröet

du bejakar den

du bejakar det

du gör dig till åt oss säga såbänk

det vet du att då du driver upp frön groddas dessa

groddas dem alla

det är nu det svåra kommer

det heter omskola samt gallra

eller vi kan säga groddarna har behov av att sållas

gör du ej detta vad sker

gör du ej detta vilket är en hjärtgärning

kväver groddarna varandra

du behöver ej kasta det så kallade överskottet

vilket i den stund du skulle plantera allt skulle likna en djungel

och det kan väl vara vackert

i

och

för

sig

du behöver ej kasta överskottet

du kan vända dig till krukmakaren eller till trädgårdsmästaren

samt be om krukor om bäddar till omplanteringen

så kan groddarna växa i fredag med balanserat utrymme för rotvidden kronvidden stjälken och allt det plantan har behov av. det är sant i och med denna avvägda balans når solfingrar månfingrar elementfingrar i exakt välgörande proportioner plantan

jag hörde dig harkla och visst säger jag planta är inte allt det sådda plantor ar inte allt rötter krona stjälk. balansen är inte en blomsterpinne är inte en cementvägg är inte det och inte det, balansen kan du se i plantans rörelse och denna rörelse finns i allt. denna rörelse är böjlig är lyssnande är lyhörd, balansen är en process ett skeende vilket gör att andningen är i harmoni med alltet – ungefär så

du talade bakgårdens saga

snuddade vid denna saga

bakgårdar var ofta oaser med doftande kryddor

kort sagt; möjligheten för stadsbor att andas

många bakgårdar står övergivna

ödetorp

rasade

fyllda med gikt

av obalanserat saltintag

övergivna står bakgårdar många

myllar du ständigt den jorden

förbliver du där

du kan mylla den jorden

rensa

samt se

framgården

blomma

sålla gallra omplantera omskola

vad heter vad

vad är vad

det är sant

det är svårt då ett ord slinker undan

gömmer sig ilandes kvickt

detta sker samtidigt med det att du skriver samt räknar takten

ordet leker kurragömma

du kan se ordet

smaka ordet

skymta ordet

och lika fort som du ser ordet är det borta

det är sant

detta är att se molnens seglande lugn

hur de skapar formationer

förtäljer sagor

målar scenarion i

undersköna former

i en aj sinande ström

ordet är där

du kan ej se ordet klart

däremot stiger tusenden ord fram

du vet att dessa ej är ordet

jag säger varför är ej dessa ordet

orden

din tanke är här

matarskeden spolen vilken i gnistor sänder alla ord

vilka har med detta skeende du söker nedteckna att göra

detta är en magnifikvacker kurragömmalek

urkurragömmaleken

det är sant magen kan kurra i spänningen

ur

kurra

gömma

porlar skrattet pärlande fram

du vet att det bästa är att släppa tanken

ordet brukar genom detta beteende stiga fram

ibland är det så att ordet ej släpper dig

fråga dig

är det ordet eller du vilket håller den ene/andre

andre/ene i järngrepp

avser ni vänta tills kedjorna rostat sönder

enedoften är god

enbär renar

ene renar

barren är gröna

gröna små nålar

blå

indigoblå är bären

kärva

ene är vackert

enas är vackert

enas med den andre skapar helhet

och ordet vilket slank undan det stiger upp ur källan

i den stund ordet är klart med sitt morgonbad

i det ni båda är redo att mötas

inte ett uns av verklighet går att hastas fram

det ser

det sker

i den stund klangen stiger in

tonen öppnas

så är dt med sådden

skuggan glesnas i det dimman stiger upp ur tjärnen

skogen glesnas i det dimman visar sitt ansikte