vilja
detta odefinierbara väsen
så fyllt av skönhet
så fyllt med djup
med höjder
detta
odefinierbara
väsen
är icke
vill
dagvill
nattvill
tidvill
vill
vilse
vilsekommen
enhörning
tvåhörning
rumshörning
rumshörning
en ruta
vilken innehåller ett visst mått
av liv
eller hur
en ruta vilken ger en slags tids-
samt rumsorientering
så sitter du i detta rum
ser ut genom fönstren
hur många fönster är det
hur är ramarna glasade
en två tre glas
är glasen fastsatta med eller i
bågar
fyrkanter
är de spaltade
spröjsade
är fönstren stängda med handtag
eller hakar
ger fönstren vädringsmöjligheter
kanske har dessa ej glasfönster
glas kanske är de galler eller
innehar både glas samt galler
fönsterrutor kan reflektera en
verklighet
kan skänka reflexer
reflexer
en rörelse
utverkande snabbt av påkommen
nervretning
så hur är det
befinner du dig i detta rum
eller utanför
är utanför i detta rum och
innanför utanför
är du i detta rum utanför eller
innanför
ty visst är det fascinerande att
allt det du ser är i dig
i ditt synsinne
du lägger handen till ett föremål
samt avkänner
är det du känner i nervbanorna
föremålet
eller din huds påkomna retning av
föremålet
kunskap finns att få överallt
spaltmetrar
överallt
i böcker
blad efter blad
riktiga fläktverk
eller stundtals klubbor vilka
pålar fast verkligheten
är det verkligen tids- samt
rumsorientering du upplever där inne eller utanför
eller är det i den stund du
upplöses av regnen av andningen du upplever liv
stig åter in i träden
rötternas vida flätverk
stammarnas
kronornas
bladens
blad efter blad
är detta ej
det är blad
till blad
i
vävanderörelse
ty bladen snuddar
nuddar
ständligen vid det
vilket benämns mellan
och detta
dessa är kanske de rum
du just
begrundat
han har levt så länge allt kan
minnas
han är ej ett minne
han tvagar sitt ansikte var stund
möter varje stund med
gryningsögon
därur möter allt honom i
gryningsögon
hans händer
hans fötter är jord
bä himmelsskruden
denna stund blåskimrande
han följer trädens blickar
lyssnar till vattnens sånger
vilka lever i hans blod
och blodet i honom
han formar ur stigen
ur händer
ur fötter
ur lera
krukor
han ler viskande
i denna stund krukmakare är jag
han planterar krukorna
en blomma
en lotus
med krukblad
vacker är denna krukodling
hans hår
hans skägg
är skira vita sommarmoln
ögonen är djupa
sammetsbruna
umbra bränd
umbra
stundtals kan du se in i djupen
i det solen rör ögonen
däri synes silvermynt blänka
blinkningar av förverkligade
stigar
han följer molnen
vilka sakta seglar in
komna ur länder
ur stigar
från var
från när
han vet
ty han är ej ett minne
i krukor faller droppar
en droppe i varje kruka
han ler
låt oss invänta dessa droppars
ankommande
vi sitter i ringen av blad
lyssnar till dropparnas
ännuslumrande
hans ögon är djupa
djupa natthimlar
svarta kanske
indigobruna
kanske midnattsblå
stundtals kan du se in i djupen
i det månen rör vid ögonen
där synes stjärnor blänka
blinkningar av förverkligande
han visar mig ordlöst
markerna ur krukor stigna
krukor ur marker stigna
droppar ur hav
hav ur droppar
sol ur träd
träd ur sol
stenar ur ädelådror
ädelådror ur stenar
ägg ur liv
liv ur ägg
kärna ur stjärna
stjärna ur kärna
allt detta samt mer därtill
han hör min andning
stegras
manar
andas
andas dig still
vi väver andning
och hör dropparna i krukorna
brista upp ut
i stämsång
han ler i det krukorna
smälter åter är förenade med
marker
han är ej ett minne
han är
en krukmakare
han skapar med händer med fötter
en krukodling
till
åminnelse
av kommande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar