hur
väcker du ditt ansikte
hur väcker du dina händer
hur väcker du dina fötter
hur stiger du in i din kropp
hur stiger du ur din bädd
är du i ett rosenmoln
eller är du inlindad i taggtrådar
i stampande ovädersmoln
yr du
snubblar
du
hälsar du din kropp med
god morgon jag ler till dig
god morgon livet kärleken moder
jord
du sådde dina frön ifrån
skäppehänder
inom vilka du groddade fröna i
vattenstänk
du ville se rötternas vägar
ville se rötterna klart
du sådde dessa frön
glömde fråga jorden
vart kommen är
de sade de bröt mark till sådd
och kanske var det detta dessa
gjorde
bröt marken
du kan bryta ett bröd samt dela
detta bröd med dig i vidare kretsar
du kan bryta en sticka
du kan bryta ett löfte
du kan bryta en ed
du kan bryta ett ben
bryter du ett ben i din benstomme
är det en fraktur
vad visar dig frakturen
var du i din rörelse
var ditt öga vaket
bryter du en ed ett löfte
uppkommer en fraktur
en moralfraktur
var undrar du kanske
var befinner sig en moralfraktur
i ditt hjärta
bryter du en sticka finnes det
säkert en orsak
du kanske är i beaktande att
väcka elden
du kanske avser peta loss något
ting vilket fastnat
vilket irriterar dig
vilket maler dig
du cirklar runt dessa bryta
frakturer
frakturen.
det finns oändliga variationer vi
skall ej nämna dem alla
ur samma grund är de uppkomna
vad visar frakturen dig
var
var
du
benbrott läks
spjäla spika dra stadga
stödja
stödjandegest är ett vackert
innebördsord
hur är det
kan det brutna löftet läkas
det kan läkas i insikten av
skadan du tillfogat
du siktar skadan i det inre
din blick fattar sikten samt
fokuserar i ödmjuk ånger
sikt
ja
siktat mjöl är vackervitt
rent
naket
ändå frågar jag dig
kan löften brytas
skall löften brytas
är det tillåtet
kanske i överenskommelse
frågan är ändock
är det möjligt bryta löften
är löften ej inskrivan i himlars
blad
i rosendroppsolja
brödet vilket brytes är djup
symbolik
medlevande
medvarande
marken de bröt
mycket finnes att säga runt detta
de vandrade vida vägar
visst var det så
somliga ljushyllta ljusfolk
somliga krumma stenfolk
somliga
somliga
livsväsen vandrade vägar
vida är skogar
höga är berg
träd klättrar i mjuka mantlar
frihjordar betar lugn
sjöar
sjöögon glittrande fjäll i
vattnen i höjderna
isar
snö
alltid vita
andra smältande forsar
kaskader
vatten regnbågar
höjder dalar
sluttningar
det kom sig så att de landade i
dalar i skogsvrår
öppna var ej landskapen
däri kom det sig
att de bröt mark
rullade stenar
runt
sunt
marker
och eldarna brann dagar nätter
hus
timrade byggdes
de plöjde marker odlade först
till husbehov
till folken dem alla
djur människor
gröda
allt var ännu frid
tider kom tider gick
tiden blev räta linjer
timrade stugors mjuka kvistögon
blev vad
blev raka linjer
industrier maskiner
vart flöt de brutna markerna
skogar vaknade
stenar makar sig sakta till
urkällan
ja mycket finnes att säga
de bröt markerna
du bröt marken i ett land i det
du hade planlagt stigarna
en storm virvlade om planen yrde
virvlade
planen blev skrinlagd
du landar i ett land med frågasn
vad vill du nu göra
det är i den stunden
du tappar ditt ansikte du blir
mållös
jag bar arken bladen i handen
jag är förberedd
varför frågas jag detta
vinden viskar till dig
se fröet läggas i jorden
du ser det ej
det är borta
ändå
vet du
fröet äter jorden
fröet vattnas
stiger upp
du ser fröet
detta är det vi visar dig
hav tillit du vackra
människoblomma
allt är inte det din tanke yttrar
en yttring kanske
en krusning på ytan
du ser ej djupen
du vet ur böcker att dessa är
dyk med delfinerna med valarna
sväva med rockorna
andas havets cirkel
ty vågen är ej en våg
en krusning är vågen
en fläkt av en utspridd hand
vilken i kärlek smeker kinden
barnets rosenröda
den gamles fårade kind
inkommande
invandrande
utvandrande
och
kanske är det just detta
hur
väcker du ditt ansikte
hur väcker du dina händer
hur väcker du dina fötter
hur stiger du in i din kropp
hur stiger du ur din bädd
är du i ett rosenmoln
eller är du inlindad i taggtrådar
i stampande ovädersmoln
yr du
snubblar
du
hälsar du din kropp med
god morgon jag ler till dig
god morgon livet kärleken moder
jord
du sådde dina frön ifrån
skäppehänder
inom vilka du groddade fröna i
vattenstänk
du ville se rötternas vägar
ville se rötterna klart
du sådde dessa frön
glömde fråga jorden
vart kommen är
så frågar jag dig du vackra
människoblomma
hur vaggar du din kropp till
sömns
näri själen vandrar in i andens
hand
räds icke regnen vilka vattnar
jordarna
räds icke gnistan vilken antänder
livsflödet
räds icke rörelsen
jag skådar dig i dräkten du bär i
månljus
ängens dimma väver du
ur slutna ögons
vakna källåder ur sanden stigen
vid alarnas
lägereld
så vackert du sover
lilla vind i min ficka
vad drömmer du vad ser du var är
du i molnens vida bädd
så vackert sover du
lilla vind i min ficka
din kropp är mjuknad
i sömnens blad
händerna är trädens rötter
höljer ditt hjärtas sol
fötterna är indragna
trädets krona
blommans krona
slutna är sömnens blad
silar silverljus mellan fingrars
vägar
sakta återvänder gryning
du motar gryning bort ännu en
stund
inte nu
inte vakna
mina fötter har vandrat långt i
händernas tuva
så vackert du sover
lilla vind i min ficka
säg varför lockar ej gryning
varför lockar ej vingfolkens
sånger
gryningen lockar
sångerna lockar
gyttjan jag föll i klibbar
ännu kvar
lilla vind
jag hämtar fingerborgen smidd av
kristaller
hämtar daggens droppe tvagar dina
fötter
vinden vänder vrider rodnar
reser stampar
ilsket
gråter
fötterna kvider
det gör ont
ont
lilla vind
hur väcker du dina fötter
sätt dig här i handen
låt oss varsamt röra vid fötterna
dinas
gryning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar