se djupt in i lågan
se lågans tonklang
en stege in i himlars närhet
*
det vilket rullar kanske ej stannar
så länge du ej rest hinder
beakta det du sätter i rullning
är det
mening
*
du talar
vart landar din andning
amtal är icke ett
avdelat samtal
andning är vidrörande
*
kom vind kom vagga
vagga kom vind kom
mjuka tassar
mockasiner vävda av snö
sömmade med trådar av frost
tvinnade spunna
tvinnade
snodda
tvenne själar stod i vardera strandhand
frosttrådar lades ut
en vithängbro
nej hur skall en tråd kunna bära
tråden kan
tanken ifrågasätter
ilar kvickt hit och dit
med händerna målar tanken upp en tankeduk
ett tankebord
en svart tavla
skriver metafysiska beräkningar
kvadrater ur rötter
rötter ur kvadrater
tackom och lovom
öppnades grinden
talen de sprang med nätta fötter
ännu bara
sprider de ut rötterna
och kvadraten gråter ej
återbördad är den ini cirkeln
i vars mitt berättarelden brinner
förtäljer spinnandeorden
hur snodden snoddes
bands samman
till en snodd till en tråd av styrka
hur en istapp lossades
gavs ett öga
hur tråden sprang genom ögat
väven den provades runt fötter
vem klippte
vem
det gjorde jag säger en snösömmerska
mockasinmakerska
egentligen klippte jag ej
det finurliga med snöväv är att jag lade andningen helt
nära
vad skedde
det skedde att det vilket ej var av nöd
av behov
smälte
rann uppför snöträdet
frös åter till is
ispärlor
inväntade min söm
så sömmade jag samman
ovanläder med sula
så mjuka så fina var dessa mockasiner
så sträckte jag ut mina händer
ispärlor föll i
föll i faller i
dem sömmar jag i nätta bårder
så klinga mockasinerna i stegen
undrar du varför
jo min tös
det är en god övning att kunna vandra ljudlöst
helt utan att pärlorna klingar
så övade vi
så övas det
hos de folk vilka vet
den smygande gångens medlevnadsvaraktighet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar