slå följe med vinden
landa i elden
strömma med havet
så askan i jorden
tag emot stjärnvatten
spira i tillit
*
töm nattkärlen
olja in tiljorna med ene
lyssna in i kvistarnas ögon
*
obalans uppkommer när en hoppar av gungbrädan
den ene åker katapult
den ene slår hårt ned
båda gör sig illa
*
det löper vindar fria i natten
hon höll vindarna i silverband
hon vilken skrider i natten bär pärlemorsilvrande skrud
ringar skimrar runt henne hon bär regnpärlor i hårets
flätor
flätor i tusenden
stjärnjungfrur flätade hennes långa silverhår
vid månelden den vilken andas silverflammor
vid månelden flätade stjärnjungfrur hennes långa hår
vid månelden i den stund
näri hon förtalte stjärnjungfrur vägen
vägen månstigen vilken leder upp
genom dalen där rötterna är utbredda
utbredda i tusentals vägar ådringar
hon sade lyssna, lyssna till de tusende strömmarna
upplev vägarna blodsvägarna de vilka vattnar edra hjärtan
så följde stjärnjungfrur vägen
hon slöt ögonen följde deras stigning upp genom dalen
därvid nådde de den trappan vilken leder nedför
ned för till cirkeln däri bergens rötter förenas
och i mitten av denna cirkel kunde de höra
vägarna stiga upp i en brunn
en brunn given av bergen
de kunde höra henne viska
kunde höra henne lyfta händerna
förenas med brunnen
och de såg djupt in i hennes ögon
vägarnas förgreningar vilka var samt är en
stjärnjungfrur tolv såg en plats och visste att
där är templet dansens tempel
de såg sina lågor sväva dansa
och de fylldes av dansens mening
ordlös ljudlös ändå tonande
skapande i skönhet berörandes alltet
hon öppnade sina händer
i natten löper vindar fria
är det vindar
är det mantlar vävda av regn
är det stjärnjungfrur
är det vargar vilka löper i vinden
det fanns ett folk finns ett folk vilka vet urtonen
dessa folk vet vargarnas härkomst
vet hur de följer den vitskimrandes färd
i natten löper vargar fria
hon höll dem aldrig fångna
tillsammans vakade de vid lägereldarna
i skogarnas släckta
de vakade in
de vaknandes vilja
den vilja vilken kunde se nattens stjärnor
glimra
glimma
eller var det
är det vargarna de såg
ser
i natten samlas vargarna
i cirkeln där bergens rötter förenas
de höjer sina stämmor
besjunger skönheten
de säger att vargarna ylar
har du en gång hört
den sången vet du dess innebörd
och vet du den ej
lyssna djupare
så kan du höra
de samstämdas vemodssånger
stämmor fyllda med börd
dessa stämmor benämns örn val
ja, alla dessa toner komna ur
urtonens är
kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar