om hjärtat är mångfald
kan det släckta omslutas av det tända
in i den stund modet till öppnande sker
*
ett frö är i behov av öppnande
hur skall fröet annars spira
öppnandet sker i samklang
*
hjulet
det hjulet snurrar
snurrar runt
runt
stundtals kan du se detta hjul stiga upp ur havet
en böjd ryggås eller kanske en valrygg
kanske en rundad klippa
kanske du tror
det är detta hjul
det sveper i mjuka rörelser
runt
runt
just i den stund du ser denna rygg denna båge ser du det i
glittrande ljusklarhet så sluts havet runt hjulet och du kanske ej ser det
egentligen ser du det ty detta hjul är livets cirkel
livets cirkel snurrar och kan liknas vid ringarna på
vattnet
ja, egentligen är ju ringarna i vattnet i havet
dessa lever i harmoni tillsammans
väver i varandra
kan ske ser du att de löses upp samt försvinner
ringarna försvinner ej de sjunker in
de är
och hjulet har sats i denna rullning av en orsak
det göms så mycket
grums i glaset
i botten
bottnen
så vandrar du och mår kan ske dåligt
du bär cementklumpar vilka drar dig nedåt
du kan inte göra så mycket för det är lindat kedjor
kättingar runt dig
de blir fler och fler
tills du ej kan röra dig
inte en fena
det finns bara en sak att göra
det är att sjunka samt se bubblorna stiga upp till ytan
du kan sända ett hopp att bubblorna syns
vet du dessa bubblor ser ut att vara ringar då de når ytan
och kanske just i den stunden kastas en sten i vattnet
så tror kastaren att kastaren har skapat dessa ringar
ditt rop höres ej du är ju djupt ned
trycket i huvudet ökar allt mer
kanske ser du nu slöjor framför ögonen eller mer i
ögonbottnarna
du ger upp du behöver andas du tar in vatten
och du sjunker vidare
ända ned
ända
ned
så landar du
blir kanske förvånad
hur kan du leva här
hur kan du andas du har ju inte gälar
har du glömt att du andades i moderlivet i just vätska
naturligtvis kan du andas det är ju meningen att du skulle
sjunka
du göt ju cementklumparna runt dina fötter du lindade
kättingarna
just för att du glömde föredrog att så kallat glömma
egentligen gömde du sikten för dig själv och nu har du möjligheten att lösa upp
blocken samt kedjorna. du landar mjukt ser väl mest ut att vara en astronaut
vilken vandrar på månen. sand virvlar upp du vandrar i sandmoln du anar gnistor
i sanden och upplever detta vara märkligt; hur kan ljus nå ända hit ned för du
är väldigt djupt ned i bakhuvudet förundras du fortfarande över att du kan
andas här utan gälar. förundras över att du kan leva och nu ser du delar
skymta. delar av sjunkna tingestar eller skeenden låt oss säga sjunkna korgar
eller skepp eller askar eller ja det är många ting eller skeenden.
du märker att dem alla sammantaget är delar av ditt
leverne.
du lyfter upp dem samt lyssnar till varje deras saga
allt mer ljus tränger in och för varje ljusdroppe
vilken faller in
det kan liknas vid
ett ljusöverdrag
ett ljusöverdrag vilket instiger
ger en total genomsyrad smakupplevelse
för varje ljusdroppe vilken faller in
löses cementblocken allt mer
löses kättingarna alltmer
sakta kan du gå
du lär dig gå igen
du studsar inte
befinner dig ej i fängsel
du skrider fram
och nu stiger du
stiger upp till ytan
havet delas
du drar in luft
denna luft
ser bilder av valar
och vet att just så ser du nu ut
det virvlar vatten runt dig
kaskadljus
glittrande
du sitter på stranden och vet att havets våg är denna
cirkel detta hjul
det snurrar, snurrar, just för att det gömda det glömda
skall lyftas
kan ske ger detta en möjlighet att identifiera dig i ditt
själv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar