tillhörighet är
andningslugn
lyssna till
andningen
*
välsignad vare du
säg mig
vem är prästen
*
lyssna till
orden
ej släckta
och är de
släckta är de ej släckta
låt oss i
kärlek säga; de orden är ordfrön
*
de säger att
juletiden är över
har de glömt
så fort
sedan de
vecklade ut papperen med mönster
av tomtar av
snö av blomster av stjärnor av pynt
lindat av
snören lockade i krus
skådat det de
önskade samt fick
så var det
tydligen över
har de glömt
så
fort
moderns vandring
stigar manade
stigar kallade
bejakelse
förnekelse bejakelse
hör de ej
stämman
ser de ej
vingar svepa i himlar
hör de ej
stjärnklangerna
upplever de ej
vandringens mening
har de
glömt
så
fort
har de snört
korsetten in över livet
har de knäppt
västen in över livet
har de dragit
på båd brynja och rustning
hör de ej
stjärnklangerna
komna ur tonen
vilken öppnar upp
är vingarna det
de kallar änglar
ser de ej
änglarna vilka vandrar i samt med dem
vingarna är
drakarna det dessa är
så vakar de med
stjärneldarna
lyfta ur bergen
in i nätternas
mörka
till att lysa
upplysa dem
och
drakhästarna betar vid floden
manarna är vita
pärlvitas
skimmer
de viskar
de
lär
dem
har de glömt
så
fort
drakhästarna
molndjuren
viskar
så har de
alltid viskat
glöm icke
stigen
och kanske är
drakhästarna enhörningar
kanske är de
pärlemormoln
landade här vid
floden
den flod där
detta träd växer
detta träd
vilket städse brinner
den ena halvan
den andra bär
alltid blom samt bär samt frukt
det sitter en
man lutad till trädet
skägget hans
når
ja lika långt
som floden
landar i havet
i fjärran nära
så är skägget
dimman diset vilket dansar
mannen lyfter
blicken ler i kärlek
skalar en frukt
ett äpple
kanske
skalet ringlar
i spiraler
stiger åter
runt
mannen skalar
frukten kläs
igen
igen
upprepningar är
vackra ler mannen
idogt utan
trötthet skalar han
och fruktköttet
är vitt
skadas ej
av
kniven
har de redan
glömt
så fort
såg de ej
papperen
bilderna
husen med
lyktor
timrade väggar
tomtar i varje
vrå
tror de
tomtarna försvinner
puts väck
vem tror de
ordnar
i nattrummen
vem tror de
vakar vid eldarna
hur kan de tro
att allt bara faller på plats när de tappat det
kanske tror de
att de drabbats av husmöss
hyssmöss
sätter ut
fällor med bulleribång
det finns de
vilka sköter om
de skimrande
husen
det finns de
vilka är
barnen vet
barnen vet med
det vet egentligen är
och modern
fortskrider nynna
sången för
barnet
modern vet
det vet
är
hon följer
stjärnan hör öknarna andas
oasregn
och detta regn
är ädelstenar
till skänks
till spirande
av
den hjärtgrodd
modern nynnar
till
menings är
säg varför har
de glömt vad tretton är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar