du vet väl att vilsenrösten kretsar
låt oss säga starkare
när du upphör fjärma dig från
låt oss säga hemmarösten
*
så
hällde du pusslet i sanden
pusslet är än då
pussel
du vet i ditt inre hur bitarna ligger
var bitarna ligger
bitarna kröp darrande in i sanden i undran
bitarna stiger fram näri lugnet infinner sig
*
stjärnor
ser du dessa tusenden stjärnor och ser du de så kallade
mellanrummen, dessa mellanrum vilka kanske sägs vara tomma eller svarta eller
mörka. kanske är det dessa mellanrum vilka ger mörkerrädsla i ovissheten av vad
som ryms i dem. eller kanske påminner de om den mun vilken gapade och skrek i
ilska eller kanske just födslokanalen innan ljuset uppenbarades och det skar i
ögonen gjorde så fruktansvärt ont att ögonen kneps samman av dig.
stjärnor mellanrum, är mellanrummen verkligen mellanrum,
sticker du in handen kanske du säger att det är tomt. helt klart är det inte en
mun eller ett gap vilket slås samman runt din hand, det innehåller ej vassa
huggtänder ej vassa kanter inte något vilket greppar dig. det är tämligen
behagligt i detta mellanrum beroende av din tillit eller icke tillit.
stjärnor mellanrum
se denna vackra natthimmel, en mantel ett hav så många
vackra namn finns till denna syn. se närmre se, verkligen se. det stämmer det
du ser är att ljus är i rörelse i dessa mellanrum vi skulle nästan kunna
benämna det för att vara skyttlar eller nålar vilka glider och kanske är det en
stråke med avseende till de tonarter vilka stiger fram. kanske hör du ej
tonerna så där på tagligt som då du vrider på radion. ändå är du en slags
mottagare. så finurliga var de gamla radioapparaterna med sina kristallstavar
helt uppbyggda efter örats gång. tekniken har ju blivit lite mer så kallat
avancerad nu. dessa föregångsradioapparater var som sagts finurliga, ljudet
byggde på vibrationer. har du hört syrsor spela benfiol, hela sommarängen
vibrerar.
så är det med dessa stjärnor med dessa mellanrum de kan ju
liknas vid upplyst natt samt släckt natt. solbelyst samt skugga. inre yttre,
den du är samt skuggan av den du är och i mitten sker skapandet och detta
mitten vad är det; jo just detta mellanrum, däri är en totalt ren ton, så ren
att den ej hörs genom att trycka på en knapp eller vrida på en knapp. denna ton
är vibrationer av vad, av ljus av ljustoner vilka skapar gestalter synbara och
visst är det finurligt.
vad kan denna stjärnhimmel se ut som.
kanske håller du ett glas i handen, du håller upp glaset i
ljuset i solljus rent av, kanske glaset är slipat. vi låter det vara slipat för
du ser du tydligare ljusvandringarna, den ton vilken vi beskrev, plötsligt
tappar du greppet glaset faller eller glaset glider ur din hand. du kanske
upplever att du stelnar i det vilket benämns dödsgrepp, och detta grepp
övermannar hela din kropp i detta skeende för redan innan glaset når golvet har
du sett hela scenariot av splitter. splitter i varje hörna vrå spricka. och
visst är det så stjärnhimlen ser ut. antingen tar du
framsopkvasten samt sopar upp bitarna. kanske är de så stora att glaset går att
laga. det troliga är att de åker i soptunnan. det vi önskar säga är att glaset
föll samt spreds ut över golvet. golvet är landningsplatsen, för att glaset
föll innebär det ej att glaset inte längre är glas. glaset är glas, det
innehåller alla ingredienser, det kanske till och med finns en vattendroppe
kvar. glaset är ur sand sanden är ur berg bergen är ur och så vidare, kanske
ändrar de gestalt ändå är de det de är. och detta innebär inte att de är
fastkedjade eller fastlåsta det innebär att de är kärnan kvarstår och detta är
ej stiltje. det är egentligen att urstiga ur formen samt bli urtonen. det
materiella är ju en illusorisk verklighet, slöjan för dina ögon. när glaset
föll i bitar upplöses det och blir alla de färgtoner ljusprismor, essensen av
vibrationerna. det stiger åter in i låt oss säga bebådelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar