den 25 januari 2015

du kan gömmas i en minnesask

så kallat lagd i grav

så är det

se dig runt

vem håller nycklarna

*

mirakler lever i allts hjärtan

de behöver bejakas

*

roten är summan av den du är

den du är, är summan av roten

så är summan stammen

trädet är ej stilla det lever i cirkelns rörelse

så vad är rot samt den du är

så är roten det du kallar kronan

så är kronan det du kallar rot

detta är en levande livsrörelse

kanske gestaltbildande

*

dina ord lever vidare dina ord är ett levande flöde. tänder lanternor i tärnors färder stormar stillas i pendelns ro. ro ro skeppet är en hand, håller bjudande dina ord hörsammar hennes oro; o ro. så manar stormfåglar svävar omfamnande i ring. så är dina ord levande. har du  hört regn sjunga, dansa hört bäckar  porla, floder sväva forsar virvla vattenfall flyga in i. hört möten, sett ringar i vattnet tona in i varande.

i stugan helt nära elden sitter han. håller ett silverblad i handen, eggen är slipad skaftet är masur bär en ring av horn.

han andas mjukt följer björkarnas gryningsdanser, ansikten vända in i östan skådar eurus. vaja följer bäckens åder.

vad täljer du vad ser du i elden.

i elden ser jag hennes hjärta ser jag hennes inre floder, hör jag magma värma hennes inre, skänkandes helandebad i brunnar av gejsrar. jag täljer träd in i stigen vilken hjärtat manar, jag hör en trumma sakta vakna ser tecknen ritade med stjärnbläck. hör örnar lyfta, en är vit, den örnen leder ordvågorna vilka bärs i vinden och där i skogen vari berget det djupblå växer upplever jag vargarna besjunga det mirakler är, mirakler lever i allas våra hjärtan. jag täljer orden vilka är befriade jag täljer orden rena, fria från klor klösande, från taggar rivande till mötande i det möten är. detta täljer jag och spånen lägger jag vidare in i elden. ser elden sluta bladen runt ser gnistor dansa, aska läggas i säregna mönster. jag läser med ögon fyllda av toner hör havet andas in i min hud och mina händer lyssnar till ordens spirande.

detta täljer jag, grodden vilken spirar i solens glöd i månens silverregn i jordens kupade händer och jag kan skönja en rot vilken ej är en rot det är en själ vilken drar stråken in över strängarna och detta är stråken av koppartoner.

så vet du ej vad kopparklanger är, så se henne uppstiga ur havet, nedstiga i havet, morgonstjärna aftonstjärna skådar stigarnas lagda stigarnas gryning. hon strör droppar av dagg in i ängder vari vildblomstren dricker, andas det dagg är.

detta täljer jag, jag täljer de ord vilka kan måla i frihet utan bojor utan allt det vilket sårar så djupt.

så giv icke såren namn och giver du såren namn så håll dem i din hand. trösta såren vagga dem stilla i din hand, i din ögonvagga, bliv en helandeström, giv orden vingar till uppstigande i den eld varur de kom.

se hur de svedjer marker se hur regnen skrider in se hur allt det vilket var vilket är spirar.

så är det jag täljer oändlighetens rena stämma,

så är min vilja kommen ur rösten vilken talar i mitt bröst.