den 20 januari 2015

den utsträckta handen kan lätt ta över

stödjandegest är en vacker innebördsbild

*

vem är vad i allt

är icke närvaron det enda

den är ej ett nu den är ständigt strömmande

den droppe du mötte vid floden är kanske ej den du möter vid stranden

än då

är det den droppen

*

varför tror du hjulet, urhjulet liknar ögats iris

pupillen kan vidgas samt slutas

*

de satt länge i bergshöga nejder lyssnade till furornas djupa sånger

lindade stigar runt stammar syntes ut att vävas en mantel

och kanske var det en mantel vem vet, det vet dessa vilka lindade stigarna

modern sitter vid elden med kjolar utslagna barnen har hon givit nystan

barnen ler modern ler ty alla minns de hur de i höstanom färgade garn

hur eldar brunnit i det fria värmt grytornas rundmagade former fyllda med vatten med växter med svampar med mossor allt samlat in med lov

härvorna hade de knutit om trådar till icketrassel, så rörde de varsamt, lyfte sänkte ungefär som när de stöpte ljus. härvorna gavs färg lyftes hängdes i träden vindarna slog följe blåste torrt. så satte mor härvan runt barnen handleder och nystan nystades, stolta satt barnen med armar sträckta ty varje barn gavs en härva att nysta. så rödkindade blev barnen då de byttes plats för härvan, modern höll och de fick nysta. så turades de om allt medan modern höll en vakande blick. nu sitter de modern och barnen, barnen med varsitt nystan finger påtar det är vad de gör, långa rankor till att sömmas samman och modern stickar sjalar vantar sockor och luvor hemtrevnaden råder i stugans alla vrår.

de vilka lindade stigarna följer göromålen ler helt stilla i kärlek. är de redo är de redo för gåvorna vi skänker. redo är de och i gryningen väcks barnen med snö. mössor vantar sockor sjalar allt det varmagoda sätts på så rumlar de ut genom den yrvakna dörren och rullar runt i snön.

ja länge satt de i bergshöga samtalade om vindar om regn om tö om snö. så tog de alla dessa om knådade dem samman. lyssnade till furornas djupa sånger. lyfte så mantlarna vita och snön den yrde luften den gnistrade och skogen blev ett sagolandskap så oändligen vackert så oändligen fridfullt. och de vakande höjde sina stämmor i nattens midnattsblå djup besjöng stjärnornas klarhet besjöng markernas renhet besjöng barnen lekande yrsnö och modern bjöd barnen till värme med varm choklad toppad med vispgräddsmoln.