är inte klokhet ett slags vansinne
att ej underordna sig det påstådda
*
bara för att dina fötter ej är tillsynes rötter
innebär detta ej att du har rötter
du är ett träd samt allt det träden verkar i
*
grytor kokar
smak fälls ut
det är en form av mognad
*
i backen vilken sluttar in i rosenmolnet
molnet vilket lever helt nära dammen
dammen vari fåglarna fuktar sina sångnäbbar
vari fåglarna fuktar fjäderskruden
dammen vilken rör vid magnolians fötter
rötter alldeles där silverkallan kallar vindarna in
i den backen lever en viva
en viva gull eller blå eller
en viva lever i den backen
vivan rör vid snödroppsklangen
med nätta fingrar
varvid luften tonas in
lyfter malörtens vintervila
i en stund vari regn virvlar in
malörten mumlar kärleksfyllt
vem är väl det vilken väcker mig
lockar mig ur mitt ide
min ide att
vinter är det
myntan fnittrar helt lätt
kärleksfyllt
sicket ett tok detta är
brukligt är ju att vi vilar in under ett vintertäcke
fyllt med dun
vävt av siden
ett ljusskimmermoln
rosenmolnet ler helt lätt
kärleksfyllt
ja nog är det ett sicket tok
avklädd liknar jag ju mest ett åskmoln
och det är jag ju ej
nej det är du inte kvittrar fåglarna
du är ju ett rosenmoln
det är gott att vila lä
i din famn du kära rosenmoln
dammen ler helt lätt
kärleksfyllt
krusar vattnet lite grann pärlande
en skugga drar förbi
gives ljus av snödroppeklangen
magnolian ler helt lätt
kärleksfyllt
doppar tårna i dammen huttrar
det är kallt
silverkallan ler helt lätt
kärleksfyllt
rullar samman kvarvarande blad
stämmer in med mjuka horntoner nåja trumpettoner
hur är det nu med vivan
är vivan en blomma
en diva
eller vad
backen vilken sluttar
rinner in i rosenmolnet ler helt lätt
kärleksfyllt
vet
att vivan är en blomma
en människoblomma
vilken längtar
efter vad
längtar efter snö
rulla snöbollar
lägga dessa i ring till ring
skimrande snölyktor
i skymningsblommans krets
rulla
rulla boll
rulla
stora bollar
bygga snögubbefar snögubbemor
och barnen fem
kanske bygga en stuga till dem alla
vindarna dansarvirvlar ännu ett varv runt vivan
gnistfolken sitter i skogen allt ovan dessa moln
gnistfolken inväntar släden med medar vilka smederna i
stjärnsmedjan smider
medarna brast i ett trasselsnår av söndersprängda vägar av
vem vet vad
så snart allt detta är redo så kanske de kommer med
virvlande gnisttunnlar
fyllda med stjärnor med korn med allt det du längtar till
viva lilla doften av snö
den kan vi
skänka
dig
och bilderna av snöfolken
dem kan vi skänka dig
i nattens sömnblad
sörj icke
längtan är en vacker
skrift skriven i kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar