den 31 januari 2015

det talet är ej delbart

det talet existerar ej

det talet är

oändlighetens stämma

*

det har alltid funnits de vilka vet vad sikt är

och de finns

*

omfamna tystnaden med din hud

lyssna

*

rörelse

rörelse ur röst

rörelse ur skeende

tystnaden faller in med mjuka tassar

du trädde din stig du vandrade din stig

kanske var du en snipa en båt vilken nuddade vid strandkanten kände mottagandet gled mjukt in i hamn. sommaren vandrade gavs av våren hösten brann kanske drogs du upp kanske täcktes du av lager till lager, de sade det var till är till ditt värn. lagren var många av olika sorter olika material. somliga var grova somliga täta somliga luftiga somliga mjuka. det var inte lätt hålla reda på turordningen. all din ork togs i bruk till detta sorterande av viktigt. stundtals blev du nästintill snurrig och hur du än bar dig åt så surrades du åter fast ända till du slutade bära dig åt. så låg du helt stilla slagen till rot. sakta sjönk det du vandrade in i suddiga toner. suddades ursprunget ut, nej det gjorde det ej det blev en slags dimsyn. här låg du täckt med lager. vintern kom och visst hände det att du brukades, de kunde ej ro däremot använde dig som försäkring till att sitta i utifall att isen rämnade, bärlagret rämnade. rämnade isen ej använde de dig till att lägga varor förnödenheter i. så bar det av hemåt och åter surrades du fast. varorna lyfte de först ut. du hade det väl inte svårt och så länge dimsynen täckte ögonen led du ej nämnvärt. det var bara i stunder av en reva i dimman som du började må illa. genast sömmade du revan samman. det var bara det att revan återkom allt tätare. till slut insåg du att det bästa var att låta revan vara ifred. det var ju vackra bilder vilka steg fram ändå hade du ännu ej modet, för visst behövs mod till detta kommande. så många lager i olika skikt i olika sorter material att avlägga. vart skulle allt detta dessutom läggas för du insåg i det tysta att detta var ett slags förgiftning ett gift vilket du ej hade intentionen att föra vidare.

revan var nu tämligen stor och därigenom blev du mer och mer lyhörd. i den lyhördheten hörde du hennes stämma, lägg lagren i ina händer jag bär dem till flodtvagerskorna vi vet att rena detta gift. ser du stenarna i floden de har upplevt alla strömmars färder därigenom vet de i hjärtrötterna vilket är vilket och vilket är vad i vilket. du behöver ej oroa dig, du för inte giftet vidare.

till slut insåg du att detta var godhetens vilja så du lade lagren ett efter ett i hennes handkorgar. så kom det sig att du åter kunde andas att du åter kunde se med ögon fyllda med ljus.

kanske undrar du varför vi valde orden bilden av en båt. vi kunde ha valt så många bilder än då bär båten mycket att förtälja med avseende till båtens helafyllda saga, detta vi här har sagt är ju endast en liten del ett korn av båtens fyllda saga, så är det med livets skeenden.